såpbubbla med riddarhjälmsvisir

16 feb 2015 09:46
Det är kallt & februari med spänd oro för att vi snart ska bli sjuka. För Hur kan vi ha lyckats hålla oss så friska så länge? Snart kommer väl straffet. Men luften är hög & det märks att det börjar ljusna. Inte minst på fåglarna. & jag som annars alltid brukar undra varför jag inte bara kan vara lycklig, när allt egentligen är bra, undrar istället hur jag kan känna mig lycklig, när så mycket egentligen är dåligt.
Min tid & min gärning är liksom värdelös. Och telefonen är tyst. Telefonsvarare där jag lämnar tystnad. Det känns hopplöst. Jag arbetar när jag kan, åker många mil tills jag inte längre har råd med bensin. Köper mat för de sista slantarna, men det kommer ändå vara två dagar kvar tills nästa lön kommer.
Men så skiner solen & pelargonerna vänder sina gröna handflator mot den & det sitter duvor i björken på Upplandsgatan & min dotter håller mig i handen & vi gör hoppsasteg på asfalten, som på vissa platser är torr. Vi hämtar Lilling på förskolan & det blir trångt runt hjärtat, för de svärmar runt. Jag byter gardiner & dukar. Det blir fint & jag står om&omigen andaktsfull i vardagsrummet & bara glor. Fåglarna kvittrar & mulenheten skingras, jag tar med barnen till parken & upptäcker att jag inte känner mig trött, jag beställer en tågresa till Mariehamn, nej till MARIEKEX. Jag bryr mig inte att andra vuxna hör & till och med den lite tuffa sjuåriga kompisen blir uppslukad av leken & vi hittar minsann ett kexslott i solskenet & sen styr Lilling kosan, vi ska till Pippi & Katten Jansson. Vi leker ekorrar & vinden vajar de nakna lindarna. Jag läser en bok & jag ligger på min älskades bröst. Han håller mig i handen & han kan inte låta bli mig & jag tittar ut genom fönstret & det blir nästan aldrig mörkt. Nästan. Och då får det vara allt jag behöver & göra mig mätt
& så tar jag på mig riddarrustningen inför allt & alla andra.

norrakvarken

127 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»