den premenstruella symfonin

10 mar 2015 09:02
Hibiskusen blommar i fönstret, himlen är grå & äggledaren har släppt ett ägg, som är på väg nu. Ner i svängen, nu är det uppförsbacke & kroppen måste hjälpa till. ”Nej, nej! Jag vill ha sällskap!” ropar ägget. ”Jag vill ha sällskap & lägga mig i livmodern” Men kroppen är obönhörlig, skickar ut hormontrupperna.
”Följ med oss”
”Jag stannar här!”
”Följ med oss”
”Aldrig! Jag stannar här!”
”Följ med oss”
Då blir jag så trött, så jag somnar. Måste tugga tuggummi i bilen för att ögonen känns så tunga.
”Jag tänker inte gå nånstans!”
”Nä nu djävlar!” ropar hormontruppen & deras röster blir min röst. Jag blir så arg. Morgonen börjar hemskt. Jag blir så stressad. Ingen i familjen gör det de ska, eller lyssnar på mig. Bara Lilling, som snart står påklädd i hallen & undrar varför pappa aldrig kommer. Jag blir så irriterad, så jag vill stiga till väders som en het ballong & sprängas nånstans uppe bland molnen. Jag blir så arg att jag blir uppgiven. Stampar i golvet & lägger mig sen i sängen & stirrar på himlen. Ibland blir det suddigt, för jag gråter. Dörren stängs, nu är i alla fall två på väg. Jag ligger stilla i vredesstormen. Min dotter skriker. Hon smäller i dörren. Hon tar sönder sina strumpor. Hon tänder & släcker min lampa & hoppas att jag ska flyga upp, göra fel, så allt istället kan handla om hur orättvis & dum jag är. Hon petar in pinnar i nyckelhålet. Sparkar på min säng.
”Jag kommer när du klätt på dig” säger jag & det känns som världens sorgligaste låt. Efter en halvtimme har orkanen dragit förbi. Dottern är påklädd & jag går bredvid henne, när hon cyklar till skolan.
Ägget har gett upp & nu är det att ledas stumt av hormoner fram till blodbadet. Ska fan göra det bästa av det här stämningsläget. Ska läsa böcker & gråta ut all skit i hela världen, åt alla.

norrakvarken

127 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»