hemarbete

5 feb 2016 09:40
Jag sitter på en fyrtiotalsstol med röd sjuttiotalsmanchestersits (borde byta ut, det är ju inte fint, men skönt). Jag tittar ut genom fönstret. De har brutit upp gatan. Orangea uniformer som svider. Jag stirrar på skärmen istället. Så djävla tråkigt & meningslöst. Leta gamla bilder att använda till reklam. Så djävla tråkigt & oinspirerande.
Det plingar i min telefon.
"Jobbar du hemma idag? Jag har tråkigt styrelsejobb att göra, jag blir så distraherad av netflix, stickningar, disk osv hemma. Ska vi leka kontor?"
Åh hjärtat spritter! Jag lämnar datorn & pusslar på tusenbitarspusslet tills hon kommer.
"Hallå! Nu kommer jag!" ropar hon från hallen efter en timme & kommer med sin korg & sin tekopp.
Så sitter vi där, mittemot varandra & knattrar på tangentborden. Det går ju som en dans. Ibland möts vi med blicken över skärmen & jag ler, för jag är lycklig att hon är där.
"Nä, nu är jag hungrig!" säger jag klockan halv tolv. & då går hon & hämtar sin grönkålspannkaka medan jag värmer min linssås & spaghetti & springer ut med komposten & till tvättstugan. Så äter vi i mitt kök & pratar om att jag säger förlåt för allting. & om tanter som betraktar sig som feminister, men som innerst inne är mer intresserade av makt & som inte tagit in systerskapet hela vägen. Det faktum att min vän sitter där, höggravid en dag efter beräknad förlossning & skriver dagordningen till årsmötet & renskriver alla protokoll & redovisningar, & ändå finns det tanter som har stickor i ögonen av att de inte kan glida in den sista månaden & ta på sig äran av allt arbete. Vi svär lite. Fan djävla helvete, säger vi.
"Ska du följa med till biblioteket?" frågar jag. "Så kan du hämta ut till paket på ICA på vägen?"
Så går hon & klär sig & jag rotar runt i lägenheten efter alla böcker. & sen åker vi. Det är så mycket folk på Kungsgatan. Jag fickparkerar vid Konstmuseet & får nästan ett tuppjuck på en gubbe som demonstrativt ställer sig att glo på Kvinnan Som Fickparkerar Sin Bil. Jag parkerar helt djälva perfekt. & parkeringsautomaten accepterar mitt kort. Sen lånar jag så många barnböcker att mina armar nästan går av. Plus en trädgårdsbok. Min vän letar syböcker till mig. Hon är arg på mig för att jag gett bort min symaskin.
"Du är ju inte korkad, Norra Kvarken. Det är klart du kan lära dig att sy dina egna kläder. Du ska ha en bok om mönsterkonstruktion."
Men hon hittar inget som duger. Hon spottar & fräser & jag tycker hon är alldeles underbar.
Sen åker vi hem & jag diskar & sen går jag genom den spirande, höga vårluften & hämtar barnen. & hjärtat som är så sprött & kantstött & blödande rött, skälver i bröstkorgen. De här vårfåglarna är för mig. Mig mig mig.

norrakvarken

127 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»