två begravningar, noll bröllop

24 aug 2013 13:04
går på en begravning och kräks nästan när kistan sänks ner i marken. hej då, sov gott, skriker min brorson och jag lägger mina röda nejlikor på graven.

några timmar senare hos mina föräldrar ringer telefonen och rösten på andra sidan säger att min enda levande moster dog idag, under tiden som den första begravningen tog plats. min pappa gråter när han lägger på luren. min bror gråter. min brors fru gråter. min mamma gråter inte. jag gråter inte.

från en död till en annan. på samma dag. två dödsfall inom 1,5 vecka. två som min mamma förlorat.

senare på kvällen åker jag hem och det första jag gör när jag kommer hem är att skölja ner en zoloft med ett glas vin och gråter för att jag inte klarar av döden och begravningar och för att den jag helst vill prata med inte finns i mitt liv längre och för att livet inte blir ljusare.

prästen pratade om sorgearbete som att gå igenom ett mörkt schakt. till slut kommer man fram till ljuset.
jag famlar fortfarande omkring i schaktet, jag hittar inte ut.

men livet går ju vidare.
på något jävla sätt.

simone

159 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»