Vakumet som är mitt hem.

10 mar 2010 13:00
Det känns som att gå i sirap, vet inte vad som ska hända och hur i helvete kommer man loss? Mannen kom tillbaka igår morse och satte sig vid kökbordet och sa att han visste inte vad han känner, han tänker inte, han har ingen aning om var han vill eller vad han ska ta vägen. Jag sa att jag trodde han har en depression eller nån form av 40-års kris eller nått. "Kalla det vad du vill." sa han då.

Han vaknade strax innan han skulle åka till jobbet och innan han försvann genom dörren sa han att han skulle sova i bilen som idag. Jag bad honom att han skulle komma hem och sova men han sa nej. Ringde honom efter att han åkt och sa att jag ville att han skulle tala om om han kommer eller ej.
Frågade också om han älskade mig, men det visste han inte sa han.

Han dök upp imorse. Släppte ut hundarna och gick och la sig. Jag sa inte nått direkt..
Men nu vet jag inte heller vad jag vill. Kanske bättre att ta smällen direkt, än att gå och vänta på när han ska får för sig att dra nästa gång. Tror inte jag lyckas få honom att ta hjälp..

Känns helt overkligt! Men nu har jag fått en så stark känsla av att jag vill röja ut huset. Röja ut huset från allt jäkla skit som jag inte behöver. Lägga allt som är hans i garderoberna i kartonger redo att transporteras ut härifrån om det nu blir så.

Det var samma sak sist det gick åt skogen med min förra man. Jag får någon hyserisk lust att renovera, förändra och ta bort.
Snart får jag lust att ta bort honom ur hela sitautionen med. Var vårt äktenskap inte starkare än så är det kanske det bästa att gå det överstökat så fort som möjligt.

Kram/ Tulo

Tulo

570 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»