Mitt år i backspegeln.

28 dec 2023 08:51
Allvarligt talat, 2023. I fucking love you!

Jag har på det stora hela haft ett helt fantastiskt år!
Jag köpte en husbil, som jag bara älskar! Jag har åkt över Europa med mina hundar och de har vunnit de allra största tävlingarna. Jag har varit singel, precis hela året och inte pussat en enda groda och vet ni? Jag behöver inte pussa några grodor för jag får så många pussar av mina hundar.. :)

Jag känner så starkt att jag bara vill vara själv och göra vad jag vill och inte behöva ta in en enda människas åsikter om jag inte vill det. Och det är underbart!!

Jag och min systerdotter och hennes dotter åkte på en resa till Norge med husbilen och det var supermysigt!
Hoppas vi kan göra flera såna resor till sommaren.

Sonen och jag åkte till Kroatien en vecka och det var så himla underbart att få rå om honom och äta gott och bara vara. Så glad för den resan!

Sen packade jag in mig själv i husbilen och åkte en månad själv runt i Europa med mina hundar och vilken resa det var! Den började med årets värsta händelse. Lennox insjuknade och dog! Jag var inte hemma och fick inte säga hejdå och jag grät så jag trodde banne mig jag inte skulle få luft.

Det finns inte ord att beskriva hur ledsen jag är för det, men inget kan ju förändra det. Han visste att jag älskade honom och han hade alla andra runt sig när han somnade in. Bara jag som inte fick vara med.. Men jag räknar kallt med att vi ses igen!

Sen hände det massa saker förutom det. Gps´en lurade ner i mig i en ravin, det absolut läskigaste körning jag någonsin gjort. Vägen var inte gjord för en 8 meter lång husbil kan vi konstatera men jag löste det. Det var 43.5 grader en dag och jag höll på att smälla av av värmen. Tillslut tog jag in på hotell och bara NJÖT av ac! Hundarna och jag sov typ i ett dygn.

Sen var det världsutställning och vi vann! Hurra hurra hurra!

Sen åkte jag till ex-sambon i södra Frankrike och hade några underbara dagar innan jag fick ett inbrott i husbilen. Tack och lov var varesig jag eller hundarna i den när det hände men det hjälpte ju inte min känsla av otrygghet direkt.

Sen rök jag och exet ihop med buller och bång och jag åkte därifrån skitförbannad! Drämde igen hans (min föredetta) ytterdörr så den höll på att hoppa av hela ramen.. Haha!

Jag gjorde iordning bilen och sen drog jag vidare på nya äventyr. Ganska snart kände jag ny luft under vingarna, det tog typ några mil längs vägen och sen kändes allt bättre.

På vägen tillbaka mot Sverige såg jag fantastiska saker. Pont du Gard, St Nectaire, jag köpte bröd från fantastiska artisanal bagerier och frukt längs vägen. Jag körde över fantastiska broar och sen till stränderna i Normandie.

Där fick jag ett minne som är en av de absoluta höjdpunterna i mitt liv! Jag vaknade tidigt och hundarn skulle kissa. Jag kliver utanför husbilen och ser den mest fantastiska rosa himmel. Jag kom sent på kvällen efter mörkrets inbrott och vet att jag ska bara vara några hundra meter från Utah beach.

Jag går ner mot stranden med hundarna, de vädrar vatten och bogserar mig åt rätt håll. Ljuset är helt fantastiskt. Jag kommer till den lilla stigen, som går i sand, och sen ser jag det. Den stora stranden, i det helt magiskt rosa ljuset med solen som börjar komma upp längst bort ur vattnet.

Det är några människor på stranden och så ser jag det, längst bort i soldiset. Två hästar med sulky bakom. De tränar på stranden, vänder upp och kommer tillbaka i en rasande fart. De springer precis i vattenbrynet och ibland plaskar det runt hovarna på dem och allt är helt enkelt (ett ord jag ogillar att använda men det finns inget annat som passar) MAGISKT!

Jag går ner på stranden, hästarna försvinner bort och jag släpper hundarna. De springer full fart ut mot vattnet och börjar leka och simma runt. Jag är i princip ensam på denna stora strand och börjar tänka på det som utspelade sig där, långt innan jag var född. Dagen D.

Jag känner hur rysningar sprider sig i kroppen, en efter en annan. Huden på mina armar är prickig och jag tänker på en helt annan morgon, då rädsla och beslutsamhet låg i luften. Doften av blod och ljudet av kanoner och gevär. Unga män, som gav sitt liv, för att jag skulle få stå där. Fri och lycklig. Med mina hundar som leker i vattenbrynet. Utan ett bekymmer i världen, för att de gav sitt liv. För vår skull.

Vi var länge på stranden hundarna och jag. Jag tog massor av bilder, fast jag förmodligen inte hade behövt ta en endaste en. Detta minnet är fast på min näthinna för resen av mitt liv, tror jag. Hoppas jag.

Tillslut gick vi sakta tillbaka till husbilen. Belle slängde sig i sanden det sista hon gjorde (precis samma sekund som jag tänkte att det var skönt att de bara var blöta och inte sandiga) och rullade sig i sanden och verkligen gnuggade in den i varenda liten vrå och pälsstrå. Men hon var så lycklig och jag med så vad gör lite (läs:mycket) sand i bilen.

Den dagen spenderade vi med att åka runt minnesplatserna i Normandie. Jag åt pannkakor till lunch och besökte den amerikanska kyrkogården och såg det mest fantastiska gräs jag någonsin sett. Jag kände på det flera gånger för att försäkra mig om att det inte var fejk. Det var det inte.

Förutom denna resan som jag tänker på dagligen, så har jag varit två gånger till Frankrike med flyg och bara njutit av att jag kan besöka utan att bo där. Vi är vänner och jag bor där och vi har roligt ihop. Roligt utan allt jobbigt. Win win!

På årets näst sista utställning tog min lilla cert. Och jag avslutade året med en rolig helg i Stockholm med gänget och lilla Mirr. En så mysig helg.

Sen har det hänt annat tråkigt också, men jag vet att vi reder ut det tillsammans.

Nästa år ska bli underbart! Det har jag bestämt. Det lär få kämpa för att slå 2023 men here we go!

Kram
/Tulo

Tulo

569 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»