vad är ord? | s:info | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Den där krypande känslan..


3 aug 2025 08:05
Precis när man tror att allt är lugnt, när allt man ber om och är tacksam för är precis det man har och allt man vill få ha kvar. Då kommer den där känslan och allt ramlar över mig igen.

Jag har precis kommit hem ifrån 10 dagar i Frankrike. Och gissa en gång om det kunde få vara lugnt när jag var där. Nej, såklart inte. Mitt lilla hjärtegryn (ja, en av mina hundar) fick problem med ögat och nu är det flera grejer som strulat sista tiden.

Två veterinärbesök när jag var på distans, jag kommer hem och allt verkar vara på bättringsvägen och jag åkte till veterinären för att ta ett blodprov för att vara på säkra sidan som kom tillbaka bra, ja.. Då såklart ska det bli nått mer.

För vem ska väl få bara vara lugn och glad? Inte jag tydligen! (Inser att det låter väldigt offerkofta, men jag känner så just nu.) Jag vet inte varför jag hamnat här, vad har jag gjort? Jag försöker vara så bra jag bara kan och orkar mot allt och alla, hjälpa de jag stöter på om jag kan, ta hand om djur (både vilda och tama) och så vitt jag vet så har jag inte gjort någon dödssynd och ändå liksom vill det sig inte.

Så nu är den där igen. Den där malande känslan i magen, den som är fysisk, som känns. Det är en tyngd, ett prirrande som ger mig obehag och jag anar väl att det är mitt nervsystem som vill påkalla min uppmärksamhet på fara. Precis som jag inte redan vet det..

Ibland känner jag att jag bara vill lägga ner allt, sluta bry mig om folk och allt annat levande. Bara för att jag orkar liksom inte oroa mig. Det spelar ingen roll hur mkt vilja, tid och omsorg jag lägger på grejer. Det spelar ändå ingen roll, för jag verkar inte kunna styra så att vi bara kan få vara tillsammans och må bra..

Allt jag vill, är att vi får vara friska, leva långa och lyckliga liv tillsammans. Jag behöver inte ha några grejer, jag behöver inte ha någonting annat. Jag skulle kunna bo i en skokartong om jag bara fick ha mina hundar hos mig, att vi mår bra tillsammans och kan njuta av livet.

Varför är det så svårt?
Kram/
Tulo

Tillbaka till sidans topp
Kommentarer

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tulo


571 ord
» Profil
» RSS
««[bläddra]»»
Tulos senaste Ord
» Den där krypande känslan..
3 aug 2025 08:05
» Äntligen får jag vinka hejdå!
29 dec 2024 22:45
» 2024, hittills ett jäkla skitår!!!
10 jul 2024 09:51
» Mitt år i backspegeln.
28 dec 2023 08:51
» På torsdag bär det iväg..
13 aug 2023 12:17
» Husbil och funderingar.
7 jun 2023 10:58
» Hur svårt ska det vara?
2 dec 2022 23:39
» Ok, korten är upphittade och en semester avklarad
5 jul 2022 10:31
» Han som jobba på NASA..
8 jun 2022 23:19
» Ensam i ett litet rött hus.
7 apr 2022 19:50
» En sista natt.
8 aug 2021 01:03
» Varför är jag rädd?
15 jul 2021 22:03
» Chop chop existerar tydligen inte.
14 jun 2021 19:47
» Frankrike och snart vet jag.
4 jun 2021 09:49
» Dos 1 -check.
20 maj 2021 11:02

» Arkiverat

Dagens namn: Ulrik, Alrik
:: reklam ::


:: reklam ::