Utan dina andetag.

Kommentarer

Princess: (25 mar 2010 10:00)
Åh, jag blir så arg när jag läser om hur han gör mot dig, tänker att man blir så utlämnad och maktlös när någon behandlar en så, och jag sänder varma tankar till dig! Kram!

kummin: (25 mar 2010 11:49)
Ja, "suger" var ordet. <3

Garbo: (25 mar 2010 12:04)
Fy vad egoistisk han är. Och barnslig. Sådär funkar det ju inte! Om du hade gjort likadant mot honom, bara "nä lämna mig ifred, tala inte till mig" osv, skulle han ha accepterat det då? I don´t think so... Låter som att han straffar dig, för vad? Vad har du gjort som (i hans värld alltså) är så dramatiskt?
Jag tycker du ska sluta ta hans skit. Sluta ringa! Hur svårt det än är, var stark!!Ring en vän istället, när suget blir för stort, eller skriv en text här eller chatta med oss! Då kommer han nog att ringa dig så småningom, om inte annat så blir han väl nyfiken på vart du tog vägen. Kram

Tintomara: (25 mar 2010 12:15)
Depression är en sjukdom, och han rår inte för det. Kanske kan han så småningon inse att det är klokt att ta hjälp. Det är tufft för anhöriga när någon blir sjuk oavsett vilken sorts sjukdom det är.
Jag önskar också att jag begrep mer om depression och hur man bäst hanterar det.
Jag älskar dig, och jag tycker väldigt mycket om din man också och hoppas att han snart blir sig lik igen. Kram!

Cocos: (27 mar 2010 10:41)
Jag kan bli lite trött när man skyller ,oftast mäns beteende på depression. Det är väldigt lätt att säga att man måste ha förståelse för att en man får bete sig hur som helst för att han lider av depression. Jag säger varken att man ska ignorera det faktum att man mår dåligt eller att man ska gå på som en ilsken terrier efter svar. MEN( och jag vågar knappt säga det) bara för att man skulle lida av depression måste man väl kunna ta lite lite ansvar kan jag tycka utan att bara häva ur sig saker och dra. Jag läser alltför ofta om män som sticker i de mest konstiga situationer( lämnar gravida sambon sedan år tillbaka och skaffar sig en älskarinna några v innan bf är ett ex) och låter människan man levt med stå och försöka fatta varför utan en endaste förklaring.. Ska man skylla på depression och låta en person komma undan med det eller ska man kräva svar? Vänd på det om en kvinna gör samma sak, är man lika snabb till att säga att hon lider av depression då eller blir hon tvingad att ta ansvar lik förbannat... Vet att jag låter cynisk och det kanske jag är men jag undrar faktiskt varför det är skillnad..

eMissen: (27 mar 2010 11:00)
man ska stå bredvid varandra i nöd och lust men det gäller ju båda, om jag misslyckas med att förklara för min man varför jag känner att jag inte står ut i närheten av honom, då kan jag inte kräva av honom att sitta här och vänta.

tulo, är det han själv som funderar på om det är depression han har? om inte, bara skit i det. visst kan man grubbla över vad som driver en människa att bli så föränbdrad (hjärnblödning?) men förändra för guds skull inte DITT beteende utifrån de ursäkter DU har gett honom!! det är HANS ansvar att förklara för dig varför han gör som han gör, och så länge han inte kan ge dig några svar kan han inte rkäva att du ska sitta där hemma och VÄNTA, "inte pressa honom", och som du säger, ta hand om allt. så länge du inte får svar från honom har du rätt att handla utifrån dina behov (som iofs såklart inkluderar honom på ett plan, förstår jag ju). vad du måste älska honom som låter honom få det utrymmet, se till att du får samma respekt tillbaka antingen från honom eller från dig själv genom att inte ställa upp på hans krav om de försvårar livet för dig. jag tycker man får vara terrier!

aniara: (27 mar 2010 17:43)
Jag tror, helt färgad av egna upplevelser att han har en annan kvinna i tankarna och har varit på väg bort från dig ett tag - men något verkar ha kommit i vägen och det här med att verkligen flytta ifrån för att satsa har kommit på svaj. Nu står han som åsnan mellan två hötappar och väntar på att du ska göra det lätt för honom, eller att det ska sluta svaja med föremålet för hans drömmar.
Det är fruktansvärt tufft att leva så som du gör så all sympati till dig. Precis som din rubrik säger. Utan hans luft men du har egen luft, också. Nånstans får du sätta en gräns, ett datum eller vad som helst där du vill ha svar på vad han vill.. och vill han inte bli pressad så får han flytta bort och lämna, för man har ett ansvar i ett förhållande och det är att faktiskt försöka kompromissa och jämka. Så som ni lever nu är tortyr och vill det sig illa bestämmer han sig (den andra kvinnan kommer loss?) och så är han borta på 3 dagar och du får "allt" för han behöver inget av det ni nu har gemensamt. Been there too.. :-/ Du ska veta att jag tänker på dig, kollar ofta om du uppdaterar och hoppas att det ska lösa sig för er till det bästa. Det är så ohyggligt tufft att ha det så som du har det nu. Massa kram!!

aniara: (27 mar 2010 17:45)
.. och vad som hände med min text och alla ringar och prickar över a och o vet jag inte? Hoppas du förstår ändå..

Tulo: (29 mar 2010 13:05)
Cocos: Jag håller med dig fullständigt! För om jag nu hade fått depression, vem 17 hade kommit och låtit mig slippa ifrån precis allt och åka iväg och lägga mig i en husbil att tjura i flera veckor.. Ingen! Utan jag hade vackert fått fortstätta allt annat jag har på mitt bord och sen ta små minikriser när utrymme fanns. Och det gör mig jäkligt arg att han gör såhär! Tålamodet tryter och jag lär inte kunna ha det såhär särskilt länge till..

eMissen: Jag vet inte hur mkt han grubblar egentligen.. Han vägrar ju ta någon form av hjälp och jag vet inte om han alls funderar på någon lösning på detta.. Och det konstiga är att jag just nu inte vet hur jag känner alls. Flera har sagt till mig "oj, vad du måste älska honom" men jag känner inte det just nu men kanske är det så. Just nu är jag bara helt bedövad på nått vis.. Ps, Jag tycker också man kan vara en terrier! ;) Ds

aniara: Precis så går mina funderingar med, att han har nått annat på g som inte har liksom blivit av som han tänkt sig.. Det som får mig att tvivla är att när jag frågade honom så såg han på mig med sån uppriktig blick och sa att det inte var så och då hade han varit härifrån för länge sedan. Och eftersom det inte riktigt verkar stämma in på honom att ha någon "vid sidan" så är jag böjd att tro på det.. Men ändå lurar jag ju på om det ändå kan vara så. Ja, det är himla tufft att ha det som det är nu.. Jag antar att jag borde få reda på sanningen förr eller senare.. Kram!

Cocos: (29 mar 2010 18:58)
Jag tycker åxå man kan vara en terrier! Men om karlfan vägrar svara är det svårt att det ger ngt gehör!

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: