Tunn is.

20 okt 2010 00:18
Ibland känns det som man är ute på tunn is och när man väl hör att den spricker är det redan försent. Man vacklar och sen ramlar man i.

Jag har allt som oftast en förmåga att påtala när jag inser att något är fel, vilket oftast inte innebär en förbättring.

Som i fallet med min vän. Jag kände nått, påtalade det och nu hörs vi nästan inte alls. Jag vet inte vad jag ska göra åt det. Prata om det igen är ju liksom ingen idé.. Hjälpte det inte första gången liksom..

Det verkar vara så det ska vara. Man är vän med någon en viss tid. Man delar stora delar om inte hela sitt liv med dom. Och sedan händer något och man glider isär. Jag har varit med om det förut. Och hur man än försöker stoppa sprickan så är det som den har ett eget liv.

Vill inte förlora denna vännen. Borde ha lärt mig att hålla min stora käft stängd..
Men trodde nog att vi var bättre vänner än vad vi var/är. Det gör lite ont. Med allt som händer runt mig så känns det som detta var det sista jag behövde just nu.

Kram och godnatt!
/ Tulo

Tulo

570 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»