Dumpa på Tulo, det gör ingenting alls..

10 jul 2011 10:48
En ny morgon som känns bättre än morgonen igår. Alltid något! Större delen av veckan har bestått av "kom igen och dumpa på Tulo" från så många håll att jag tillslut bara kände mig helt tom igår. (Dumpa =kasta, slänga, tippa, spola. Om man ska kolla ordboken..)

Förstår inte vad det är med mig som gör att det ska vara ok för folk att säga precis vad som helst, och sedan ändå förvänta sig att allt ska vara som vanligt sen.

Senaste tidens dumpningar:

M: dumpade ju en hel del skit sist han var full. Vi har pratat om det, flera gånger men ändå sitter taggen kvar. Han sa att han inte vet varför men att han ville såra mig, trycka ner mig. Förmodligen för att han själv mådde så dåligt och han ville få mig att må ännu sämre. Det lyckades han inte med helt men ganska duktig på just det var han ju.. Nu säger han jättesnälla saker. Men dom når inte lika djupt. Inte djupt nog för att ta bort det onda som det förra han sa orsakade och inte så att jag tror på det. Förstår bara inte.

Jag hade aldrig kunnat må bättre av att göra en annan människa illa. Tro det eller ej, men jag säger inte saker för att såra. Aldrig. Jag säger saker jag känner och tycker. Punkt. Nu mådde ju inte M bättre, snarare tvärtom. Men så var det i alla fall.

B: Ja, där har vi ju en helt annan historia. Och det har ju varit så länge att hon känner sig fri att delge mig vad hon tycker och tänker. Nu senast var det gällande mitt äktenskap, mig som person, och min tydligen jävligt bleka framtid. Ja, jag vet.. Borde inte lyssna, borde inte ta åt mig.. Lik förbannat sårar det mig!

F: Exmannen som var här senast igår. Som har tagit upp den underbara vanan att skicka mer eller mindre taskiga sms nattetid. Som inte vill ta ansvar för något av det han själv varit del av att skaffa under våra år tillsammans. Som bara sitter på arslet och väntar på att allt ska lösa sig. =Att jag ska lösa allt! Som säger/skriver saker som gör mig ledsen! Hur gick vi ifrån att vara så kära och lyckliga till det här? Det fattar jag inte och börjar tro att jag aldrig kommer att förstå! Och det har faktiskt förändrat mig. Vill tillbaka till att lita på folk. Att dom stannar kvar.

P: Syrran. Som också har en förmåga att få vem som helst att må dåligt genom små medel. Nu senast ville hon få städa när hon bodde här då jag var med polarna i Sthlm. 1000:- skulle hon ha. Och efter en del tjat gav jag med mig. Grovstädning skulle det bli.. Inte organisering.. Bra! Gissa vad det blev? Organisering och inte mkt annat! Finfint skafferi men resten såg ut som när jag åkte. 1000:- är ganska mkt pengar. Många hjälper sin familj gratis.. eller ja.. gratis..
200:- fick hon när hon kom för hon hade inte ett öre. Kylen var proppad med mat för hela familjen, samt godis och chips och ostbågar. Bilen var tankad. Sen vågade jag yppa att jag tyckte att hon inte gjort det vi kom överens.. Bring on world war 3!!

Mamma: Som säger att "Nu kan jag ju glädja dig med att P (inte syrran) förlorat jobbet idag också. Det borde väl göra dig glad? Du gillar ju när det går åt helvete för andra!" Vidare utveckling är väl ganska överflödig va? Mig veterligen har jag aldrig glatt mig åt andras olycka, men min mor borde ju veta..

Finns faktiskt ett par exempel till men nu orkar jag inte skriva om mer dumt folk. Jag vet verkligen inte vad jag gjort för att få detta tillbaka. "Det du ger är det du får" heter det ju.. Tydligen har jag inget bra att ge nån.

Kram!
/Tulo

Tulo

570 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»