vad är ord? | s:info | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Hur svårt ska det vara?


17 mar 2012 10:32
Jag blev mamma 2 dagar innan jag fyllde 22. Helt klart det bästa som hänt mig i mitt liv. Jag minns när jag fick reda på att jag var gravid. "Men hur har detta hänt?" fast det visste jag ju såklart.. Men jag hade aldrig haft en tanke på barn, eller om jag skulle bli mamma eller ej. Hur som helst så gravid var jag och göra abort fanns inte med på världskartan!

Jag kände ett lugn från första början, det var bebisen och jag! Jag mådde pyton i flera månader, men ändå kände jag mig stark. Sen föddes han, vattnet gick och 45 minuter senare var han på min mage och allt var klart. -Du är som gjord för att föda barn, sa barnmoskan. Och så sa hon att om jag skulle ha fler barn, måste jag skynda mig till BB så fort jag känner första värken. Men hittills har det inte blivit några fler. Men jag börjar fundera på om man kanske skulle passa på innan det är försent.. Detta ämne sparar jag till ett annat ord.

Något som slog mig redan på BB när kvinnan brevid mig var helt hysterisk över att barnet skulle äta, var att jag liksom var så trygg i hela situationen och att jag tror att det hjälpte till med att det blev så bra. Och allt som oftast träffar man ju på människor som är precis tvärtom, och jösses vad jobbigt allt verkar då!

Som tex.. Skulle iväg och para en tik för några år sedan. Ringer hanhundsägaren för att bestämma när, var och hur. Funkar kl 11, frågar jag. Det vet jag inte får jag till svar, för lilla xx (deras barn) brukar äta vid 9 och sen ska xx bytas på och dom måste ju klä på honom för att få honom 3 trappor ner för att kunna para hundarna ute på gården.. Jaha, tänker jag.. Och problemet är??? Vi bestämde tid, jag kommer dit och ringer på. Två yra hönor snurrar runt i lägenheten och ska försöka få bytt på barnet, fram med kläderna osv. Detta var i juni, solen sken och jag skulle tro att barnet var sådär 3 månader eller nått.

Efter några minuter uppe i lägenheten så tänkte jag.. GUD, kan dom inte bara gå ner med hundarna så fixar jag detta med att ta ner ungen. Hur svårt ska det vara? Och faktum är att jag kan tänka så ganska ofta när jag ser hur människor behandlar sina barn, både små och lite äldre barn. Dom gör det så makalöst stort och krångligt så man får ju magknip bara av att se hur dom hetsar upp sig och skapar problem där det inga finns.

Och ofta är ju vanlig enkla psykologi, som gör att det går smidigt att relatera till en 4,5,6 åring i affären, helt enkelt som bortblåst hos de vuxna och inte undra på att barnen gråter och dom själva får utbrott på ICA när dom inte tänker längre än vad näsan räcker.. Jag blir så förvånad och tänker bara att jösses vad jobbigt alla verkar ha det!

Jag tror att man behöver sunt bondförnuft för att fostra. Oavsett vad du fostra, ett barn en hund.. Same same, egentligen!
Och sen tror jag att folk behöver slappna av lite. Så många hetsar upp sig så förtvivlat, för allt. Gör man det till en stor grej att ta med sig bebisen till stan för att handla, ja då blir det en stor sak och med det betydligt mkt jobbigare.

Har en kompis som fick barn igen för ett par år sedan. Den lilla dottern styr verkligen showen och kompisen kan nu inte åka var som helst för "hon vill inte åka bil" och det går inte bestämma när vi ska träffas och fika för det beror på om "hon går med på det". Jösses säger jag bara!

Kram!
/ Tulo

Tillbaka till sidans topp
Kommentarer

hj: (17 mar 2012 12:34)
Vad härligt att få ta del av din positiva förlossnings- och föräldraupplevelse!

Själv lever jag mitt liv enligt föresatsen att försöka förstå människor utifrån deras olika förutsättningar, vilket är intressant och svårt. Att hitta det inre lugn som gör att man kan bemöta andra med förståelse och respekt och inte trigga igång på olikheter är verkligen något jag tror att alla behöver.

L: (17 mar 2012 12:53)
Tror du att du gör ängsliga människor mindre ängsliga när du lägger skulden på deras ängslighet?

Tintomara: (17 mar 2012 15:58)
Vi ska nog vara glada att vi i vår familj (Är det ärftligt, sånt, tro? Det brukade mamma påstå.) har haft så lätt att bli gravida, bära och föda ungarna och amma dem också. Inget krångel på något vis. När man läser på nätet börjar man förstå hur mycket det kan krångla om man har otur.
Alla barn är inte så lätta att ha att göra med heller, men det sagt, så visst har du rätt i det där om uppfostran. Jag har också skräckexempel i bekantskapskretsen (eller i periferin snarare) på ungar som får styra från de de öppnar mun. Den pappan säger att uppfostra får de göra i skolan... gissa om jag är glad att jag gått i pension om det ska vara på det viset!


Tulo: (18 mar 2012 00:56)
Hj: Nu är jag ju inte fullt så korkad att jag skulle säga till nån som kämpar hysteriskt med sitt barn att "gud, lugna ner dig lite så går det säkert bättre" men det betyder inte att jag inte tänker det. Hur kan man tex låta en treåring få bestämma om man ska åka och handla? För mig helt obegripligt! Plöstligt blir en så simpel grej som att åka och handla, precis hur svårt som helst och jag vet folk som inte åker dit dom vill på semester för att barnet inte "klarar av att åka bil"!!? Att ge sån makt till ett barn, tror jag aldrig någonsin kan vara bra!


Tulo: (18 mar 2012 00:59)
L: Va? Du menar att jag ska sluta att ställa upp dom på led och tala om för dom hur värdelösa dom är? Typiskt! Det brukar jag göra två gånger på onsdagar och tre på fredagar annars Gör inte alla det?

Tulo: (18 mar 2012 01:05)
Tinto: Mm, har faktiskt hört flera säga precis så.. Det där får skolan ta hand om! Sjukt! Sen kan man ju undra hur deras relationer är längre fram i livet, om man redan som barn fått styra och ställa och bara fokusera på det man själv vill..

L: (18 mar 2012 13:05)
Tulo: Ja, sluta gärna med det. Kan du vara snäll och ta tag i det beteendet här på ORD också, vore det ju lite fint av dig.

steinway: (18 mar 2012 20:46)
Tulo! Ditt svar till L fick mig att garva länge och väl! TACK! Jag har själv inga barn och tror inte att det kommer vara en dans på rosor alla dagar, men nånstans önskar jag att alla fick ta del av den första delkursen jag läser i Specialpedagogik för jäklar vad tips det har gett.
L: Ang. din sista kommentar så läser jag det som om du är ironisk.

L: (18 mar 2012 20:55)
steinway: Intressant.

steinway: (18 mar 2012 21:07)
Hm. Hur ska jag få fram det här på rätt sätt...
Jag har precis blivit varse om den långa konversationen på mandos ORD och hamnade därför i limbo när det kom till tolkningen av din kommentar. Det har visst gått hett till här de senaste dagarna. Jag ber om ursäkt för min eventuella misstolkning. Trots det tyckte jag Tulo var rolig när hon skrev om uppställningen på onsdagar och fredagar och jag tolkar det självklart som ironi.
Jag vet inte vad som var så intressant, men jag antar att det är kopplat till mandos kommentarsfält?! Om inte, rätta mig. Det sista jag vill är att hamna i konflikt med någon. Så... Trevlig kväll :)

L: (18 mar 2012 22:09)
steinway: jag är inte i någon konflikt med dig såvitt jag vet. Jag kände bara inte att jag hade så mycket mer att säga om din tolkning av min kommentar mer än att det var intressant att ta del av den. Tack, ha en trevlig kväll du också!

steinway: (18 mar 2012 22:16)
Nej jag tycker inte heller att vi är i konflikt, men skriven text har inga känslor så därför ville jag bara påpeka det :)

steinway: (18 mar 2012 22:17)
(Förlåt Tulo att vi nu har hamnat i en annan diskussion än en som är direkt knuten till dig och ditt ORD. Men ibland så behöver saker klargöras från alla håll så man får sagt det man vill. Hoppas du förstår.

Tulo: (20 mar 2012 02:48)
Steinway: Inga problem.. Klargör ni allt vad ni orkar! :) Jag har inga problem med kommentarer under mina ord. Dom bär jag med lätthet! :)Liksom kommentarer från folk som tydligen tror att jag är en person som beter mig illa mot dom jag möter som har det jobbigt. Det är jag inte! Tvärtom faktiskt.. Ha det gott! =)

Tulo: (20 mar 2012 02:52)
L: Men åh.. Vad ska jag nu hitta på? Vet ju inget som glädjer mig mer än en liten rad av sorgliga människor som bara väntar på en känga.. Typiskt!

L: (20 mar 2012 06:45)
Vad sorglig du är nu, Tulo. Och vad outsägligt elak du är här på ORD. Vad skönt det måste vara att lyckas inbilla sig att man är helt ofelbar själv och fullkomligen ignorera när folk reagerar på ens klavertramp, kanske glatt klampa vidare och berätta hur fel alla har som faktiskt läser vad man skriver.

Tulo: (22 mar 2012 13:34)
L: Jag tycker du är sorglig om du på fullaste allvar tror att jag skulle göra så! Men då får du tro det. Jag inbiller mig inte att jag är ofelbar, men jag har rätt att ha en åsikt precis som alla andra! Och min åsikt är att jag har haft en underbar barndom, ungdom och jag har blivit sedd i mitt liv. Att det inte funkar i detta sällskapet förstår jag, men jag skriver inte här för någon annans skull än min egen. Som en dagbok. Jag förstår inte hur folk kan låta sina barn styra hela deras liv, jag tror inte det är nyttigt för barnen och det står jag för!

L: (22 mar 2012 14:24)
TUlo: Jag pratar inte om dina allmäna åsikter om livet och samhället och whatever. Jag tror inte på fullaste allvar att du menade det du skrev. Det är inte det som gör dig sorglig.

Tulo: (22 mar 2012 18:12)
L: Feel free! =)

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tulo


570 ord
» Profil
» RSS
««[bläddra]»»
Tulos senaste Ord
» Äntligen får jag vinka hejdå!
29 dec 2024 22:45
» 2024, hittills ett jäkla skitår!!!
10 jul 2024 09:51
» Mitt år i backspegeln.
28 dec 2023 08:51
» På torsdag bär det iväg..
13 aug 2023 12:17
» Husbil och funderingar.
7 jun 2023 10:58
» Hur svårt ska det vara?
2 dec 2022 23:39
» Ok, korten är upphittade och en semester avklarad
5 jul 2022 10:31
» Han som jobba på NASA..
8 jun 2022 23:19
» Ensam i ett litet rött hus.
7 apr 2022 19:50
» En sista natt.
8 aug 2021 01:03
» Varför är jag rädd?
15 jul 2021 22:03
» Chop chop existerar tydligen inte.
14 jun 2021 19:47
» Frankrike och snart vet jag.
4 jun 2021 09:49
» Dos 1 -check.
20 maj 2021 11:02
» Snart vet jag.
11 maj 2021 20:59

» Arkiverat

Dagens namn: Joel, Judit
:: reklam ::


:: reklam ::