Detta jävla rättsamhälle vi lever i..

11 jun 2012 21:29
Var på tingsrätten idag med min systerdotter. Först hade vi ett möte med hennes advokat. Den som var med i hela soppan när hennes ex blev dömd för grov kvinnofridskränkning. 6 månaders fängelse blev följden. Idag ca 3 år senare, vill han återuppta umgänget med deras gemensamma dotter. Den dottern som han hotade att ställa ut på gatan mitt i natten, som han rev upp ur sängen och skrek att hon skulle prata med sin jävla hora till mor, den som han lät se på när han slog hennes mamma och samma flicka som han vägrade att åka till akuten med när hon hade ramlat och hade en blodutgjutning på huvudet på ett par cm.. Den dottern som han skrev av sig vårdnaden på, helt frivilligt. Den vill han nu ha igen. Hon har efter denna tiden inget minne av honom, och har sakta men säkert blivit en säkrare tjej igen.

Men nu vill han alltså återigen ha kontakt, och efter alla hot och löften om att han ska döda henne om hon får någon "låtsaspappa" i sitt liv mm mm så är det ju inte nått man vill ska kunna hända. Inte nått man trodde skulle kunna hända. Borde inte ett barn välfärd komma först. Ska ett barn vara en försökskanin för att "prova och se"?

Efter mötet hos advokaten så går vi till Tingsrätten. När vi närmar oss dörren ser min systerdotter sig snabbt om, jag ser hur rädd hon är. Jag säger nått lugnande till henne och hon börjar gråta. Jag kramar henne och säger att allt kommer att ordna sig. Jag kämpar med gråten, för det finns verkligen inte nått utrymme för att jag ska bryta ihop med. Vi får komma in i ett litet rum, där hon ska vänta för att slippa möta honom.

Efter en stund kommer hennes advokat in och säger att domaren är stenhård på att han ska ha umgänge och att hon snart kommer för att tala med henne. Plötsligt öppnas dörren och domaren kliver in. Hon hälsar inte i hand, bara säger att "hon är väldigt bestämd på att det ska till ett umgänge"!! Utan att ens ha hört ett enda ord från mamman till flickan om vad som hänt. Man ser hur maktfullkomligheten lyser i ögonen på henne, och hur jävla stolt hon är över att hon faktiskt kan bestämma vad som helst och alla vi andra får bara finna oss i detta.

Hon säger nått mer, som jag på rak arm inte kommer ihåg nu, men det var illa i alla fall, så jag kan inte hålla mig utan säger att "Detta ska väl ändå inte vara frågan om någon prestige eller maktkamp, utan vara fokuserat på det som är bäst för xx?" Hon hajjar till lite och säger nått snabbt innan hon försvinner ut igen för att återgå till fadern och hans ombud. Snart är hon tillbaka igen.

Då får jag gå ut, för att inte bli "förstörd" som vittne i eventuell förhandling längre fram. Summan av allt som utspelade sig efter jag lämnade var i alla fall att mamman blev tvingad att gå med på umgänge. Domaren sa att "antingen går du med på detta eller också kan jag besluta om nått ännu värre, här idag"! Underbart! :(

Ja, med det hotet ringande i öronen var det ju inte mkt annat att göra. Så nu åker pappan hem igen, med känslan av att vara en vinnare. Och vem förlorade? Jag kan inte se det som något annat än att tösen förlorade. Nu ska allt rivas upp igen. Hon ska introduceras till sin pappa igen. Ingen vet var det slutar, ingen vet om han kan låta bli att bli våldsam igen. Den som lär få ta smällen är hon.

Fy faan för detta jävla samhälle vi lever i. Det som låter dömda få hävda sin rätt, över de som är oskyldiga och utan förmåga att föra sin egen talan. Vi får väl hoppas att han inte tar henne och flyr till sitt hemland, det där dom arrangerar äktenskap, kontrollerar oskyld och straffar hedersbrott med döden i vissa fall.

Vi får hoppas att han har ändrat sig. Men det har han säkert. "Det är ju så länge sedan, och nu måste vi se positivt på framtiden!" sa domaren. Lätt för henne att säga. Hoppas hon har rätt! Hoppas hon har rätt i att en man kan gå från galning till mönsterfarsa på 3 år. Den som lever får se. Den som lever får se!

Kram/ Tulo

Tulo

570 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»