Ute och cyklar!

10 okt 2012 10:46
Det har tydligen gjort mer skada än vad jag ville förstå. Min skilsmässa. Det faktum att jag än idag, drygt två år senare inte vet vad som hände riktigt. Det kommer jag aldrig få svar på. Men det har förstört mig en hel del. Trots att jag vet att han blev deprimerad och inte kan tala om vad det var som hände så kan jag inte släppa allt det som det drog igång i mig.

Jag gillar inte längre gråzoner. Jag vill veta. Svart på vitt, helst direkt. Helst innan frågan ens är ställd. Jag tvingar hellre fram ett nej än att vänta på att få ett ja. Och detta gäller de flesta situationer. Jag har någon form av stress i mig nu som jag inte haft förut.

Jag vågar inte tro på att saker ska bli bra, jag räknar hellre med att det går åt skogen och förbereder mig på det. Inte helt hälsosamt. Så nu har jag letat rätt på den kvinna jag gick och pratade med för över 10 år sedan, när jag skilde mig första gången. Jag hade aldrig trott att hon skulle komma ihåg mig men det gjorde hon. Hon sa att hon inte brukade komma ihåg folk, men hon kom ihåg att jag sjöng och höll på med hundar. Så nu har jag skrivit över mig på den vårdcentral där hon jobbar, och ska försöka få en tid så snart som möjligt..

Jag måste förändras, jag måste få tillbaka tron på att saker ska bli bra, måste känna att det är ok att saker inte är svarta eller vita och att det inte nödvändigtvis är nått dåligt. Jag måste hitta tillbaka till nån form av lugn som varit borta så länge nu.
Hoppas hon kan hjälpa mig med det..

Kram!
/ Tulo

Tulo

570 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»