Det tar aldrig aldrig aldrig slut..

14 nov 2013 08:04
Ja, mkt ska man vara med om i livet tydligen. Igår hade jag tänkt att fortsätta med renoveringen av mitt gästrum, tapetsera med renoveringstapet så jag äntligen skulle vara ett steg närmre att få börja sätta upp den underbart vackra romantiska tapet jag valt. Men nu ville det sig ju inte så.

Istället ringer telefonen igår morse, dolt nummer. Jag svarar och i telefonen är det den polis som jag haft kontakt med efter det att min granne häktades för sin olaga förföljelse av mig, som har gett mig mitt personlarm jag släpar runt på dygnet runt och som även varit ett stöd under rättegången och efter domen. Detta då jag ju fortfarande har den dömdas bror rakt över gatan och även han har hotat mig. Antar att det faktum att just han personligen inte visat nått intresse av att ligga med mig borde vara en tröst, men den är liten i så fall.

Hon vi kan kalla henne M frågar om jag kan komma till stan idag för vi behöver prata. Jag säger att jag tänkt att renovera hela dagen, men om det är viktig så kan jag såklart det. Ja, det är viktigt säger hon. Ok, säger jag.. Har det hänt nått? Ja, svarar M lite dröjande.
Ok, vad? Då berättar hon att min grannes mamma har ansökt om kontaktförbud för mig, för hon anser sig hotad av mig!??! -Va, säger jag.. Hotad???
Hon upprepar igen att det vore bra om jag kom in och jag sa att det fick jag ju göra då, skulle bara ta en snabb dusch först.

När jag duschar känner jag hur ilskan stiger i mig. Detta är ju faan ett skämt tänker jag! Här har jag blivit förföljd på alla sätt som går i 3 år av en psykiskt sjuk man, han har trängt sig in i mitt hus flera gånger, han har hotat mig, blottat sig, han har nästan kört på mig och det har funnits vittnen på detta och dom har vetat om att det finns vittnen och ÄNDÅ har dom aldrig velat ta tag i det. Som en sa till mig, jag hade förmodligen kunnat JO-anmäla dom för deras handhavande av detta. Det spelar ingen roll att polisen stod i tidningen i förra veckan och beklagade att dom inte hanterat mitt fall bättre, vad hjälper det liksom.

Jag åker in till stan, på vägen ringer jag till tidningstanten och hon blir lika upprörd som jag känner mig, men hon säger flera gånger att jag måste vara lugn när jag pratar med dom.. Mm, eller hur!
Jag kommer in på stationen och dom ringer till M och säger att jag är där. Jag möter henne och vi går uppför trappen. Jag känner hur arg jag är. Väl på hennes rum frågar hon hur det är. Jag är vansinnig säger jag uppriktigt. Jag märker det säger hon.

För att göra en lång historia kort så säger hon att jag är misstänkt för utpressning (!!?) och att grannens förbannadejävlakärringjävel till morsa har ansökt om kontaktförbud för mig. Anledningen är att när jag fick veta att grannen överklagat, så förutom att jag blev jätteledsen för jag hade trott att det var över nu, så berättade min advokat att han träffat grannens advokat som i sin tur berättat att det var inte grannen utan grannens mamma som velat överklaga. Grannen själv ville inte. Men efter tillräcklig påtryckning av kärringen så gav han med sig.

Nu är det ju så att jag har försökt i 3 års tid att få henne och hennes andra son att förstå hur dåligt min granne mådde, och har då ringt dom ibland för att försöka få hjälp. Då har dom inte ansett att dom velat eller kunnat beblanda sig i frågan. Ingen av dem dök heller upp på rättegången. Då lämnade de honom (den sjuka grannen) att gå igenom detta själv. Så då var det ju jäkla märkligt tyckte jag att dom plötsligt nu skulle lägga sig i. Nu när allt egentligen, i min värld, var över. Naturligtvis hade det varit annorlunda om grannen själv ville överklaga, men det ville han ju inte. Tvärtom enligt hans advokat.

Hur som helst så ringde jag upp henne, helt kort, och sa att jag tyckte de kunde ha låtit det vara nu och att allt kunde få vara över. Och att att jag blev besviken för att jag anser att jag inte gjort annat än att visa hänsyn mot henne och hennes familj trots att jag blivit utsatt för det jag blivit och om hon nu brydde sig så mkt om sin son så varför kom hon inte på rättegången och förkunnandet av domen då? Hon la på. 1 minut varade detta samtal.

Det intressanta i hela kråksången är ju egentligen inte vad jag sa, utan det faktum att hennes son har förföljt mig i 3 år, kommit oinbjuden i mitt hus vid flera tillfällen och vägrat gå, stått utanför mitt hus nattetid och fört väsen för att han velat att jag ska komma ut, ringt och sms´at vid dygnets alla timmar, dödshotat mig mm mm, nästan kört på mig med bilen för drygt ett år sen vilket det fanns flera vittnen till.. Och polisen har gjort NADA!!! Inte ens när han klättrade upp naken på sitt tak och stod och drog i sin jävla löjliga snopp och skrek saker till mig INFÖR POLISEN tog dom med honom!! Det var först när dom varit här ute 5 gånger, sammanlagt över 10 timmar på en vecka som dom tillslut tog med honom. Jävligt intressant!

Men när jag ringer ett samtal på 1 minut, då kallas jag till polisförhör och får sitta som en jäkla brottsling för att jag säger till kärringen att hon borde ha varit med sin sjuka son på hans rättegång.

När jag väl kom dit igår var jag så arg, och upprörd. Ville inte gråta men bara det att dom aldrig tagit mig på allvar, men nu är dom effektivare än någonsin gjorde mig så himla arg och upprörd. Min kontakt frågade om jag ville ha min advokat närvarande under förhöret, sjuk känsla... Jag ringde min advokat, men valde att avstå att ha honom närvarande. Han var helt förbluffad. M frågade min inställning till anklagelsen. Icke skyldig sa jag.

Kärringen hade sagt att jag hade hotat henne för att dom skulle dra tillbaka överklagandet. Vilken jävla idioti. Som om hon skulle kunna dra tillbaka det nu, som om jag skulle vara så klantig så jag skulle försöka begå någon form av övergrepp i rättssak.. Sen frågade M om hur jag ställde mig till kontaktförbudet. Om jag hade något emot det. Ja, sa jag det har jag. Jag tänker inte ha i mina papper att jag behövt bli ålagd med kontaktförbud, särskilt från en jäkla kärring jag inte har något behov av att ha kontakt med eller ens vill se på guds gröna jord om jag hade valet att låta bli. Efter en hel evighet kunde jag i alla fall åka därifrån. M frågade mig. Känns det ok nu då, så du inte råkar ut för någon olycka på vägen hem för att du är upprörd och så? Du kanske borde stanna en stund? Jag svarade att nej, jag är inte ok, men med mindre än att dom tänkt ställa in en säng där så är det ingen idé för mig att vänta på att saker ska vara ok för mig för det har det inte varit på mkt mkt länge och lär inte vara heller på länge. Så sitta där och vänta på det, är liksom ingen ide.
Tårarna rann när jag lämnade polisstationen, men jag orkade inte bry mig.

Jag gick ut och satte mig i bilen och kände bara hur hela kroppen var tom, orkeslös och omtumlad. Min advokat ringde och sa att han var så ledsen över att detta aldrig är över, och att han skulle ringa den handläggande åklagaren och be honom ta kontakt med den åklagaren som handlagt mitt fall med förhoppningen om att detta kan försvinna. Jag tackade och sen åkte jag runt en stund i stan men orkade bara inte ta mig hem. Åkte in och satte mig på en restaurang jag aldrig ätit på förut, nästan inga folk där och mina händer och armar var så tunga och trötta att det var en ansträngning bara att få gaffeln till munnen.

Flera av mina vänner hade ringt när jag var på förhöret, och jag visste att dom varit oroliga över hela situationen så jag ringde upp dom och bara förklarade i stora drag vad som hänt. Hela jäkla dan hade nästan gått, ingen långis med hundarna, inget renoverande hade blivit gjort. Bara ännu en jävla dag som tas ifrån mig av grannen och hans förbannade familj! Och visst, jag skulle såklart inte ringt kärringen. Men jag har pratat med henne vid flera tillfällen under årens lopp, och jag tyckte att efter allt jag utstått av hennes son så kunde hon höra hur det kändes för mig att få veta att hon är orsaken till att detta nu, ännu en gång inte var över.

Igår kväll när jag låg i min säng tänkte jag sånt där som jag aldrig gör. Som jag aldrig ens tänkt om tex angivaren, när allt var som värst 2007, inte ens tänkt om grannen när förföljelsen var som värst eller någonsin när jag tänker efter. Men igår gjorde jag det. Jag önskade att hela den jäkla familjen skulle försvinna, förolyckas och bara försvinna från jordens yta. Jag skulle få lugn och ro, inte behöva gå runt med ett jävla larm nått mer, inte behöva vara rädd när jag öppnar dörren och det är mörkt ute, inte behöva fundera på om hennes andra jäkla idiotson står utanför i mörkret precis som son nr 1 gillade att göra. Jag tänkte fula fula tankar. Sånt som jag tror händer en själv, om man är ful nog inombords att tänka det om någon annan.
Men just då kändes det nästan lite befriande att tänka så. Men idag, nu på morgonen så känner jag mig lite dålig över att jag tänkte så. Över att jag ville dom illa, väldigt illa.

Kanske ett tecken på att jag är vid mina sinnens slut på nått sätt. Att jag är påväg att bli lika jävla galna som dom är. Jag sa till M på polisstationen att hon eller någon av dom där, som säkert tycker att jag skulle hantera saker och ting bättre, kunde ju prova att leva med pressen att vara förföljd i 3 år, försöka att få hjälp och inte få nån, och sen äntligen tro att det är över, bara för att få reda på att det ska dras ut kanske upp till 1 år till och sen bara sitta still och ta det som en såndär behärskad underbar jävla person som dom säkert är när dom klär av sig sina uniformer och bara är fantastiska starka och samlade vänliga människor ute i samhället.

Hon sa att det naturligtvis inte finns någon som frivilligt skulle vilja byta med mig. Och att dom inte kan föreställa sig vilken press jag levt/lever med. Nej, kanske inte. Men det är mig dom kallar in, det är jag som får stå till svars.. Känns inte som jag vill mer. Men jag vet inte vilket alternativ jag har. Jag har nog inga alternativ.

Kram/
Tulo

Förresten.. Glömde.. Ni som tror att jag är nån jävla rasist som hatar folk.. Ni har ingen aning om vem jag är, vad jag tänker eller tycker. Säger jag att jag aldrig skulle rösta på SD så tänker jag FAAN ALDRIG RÖSTA PÅ SD!!! Ni kan fara åt helvete!!!!!!!

Tulo

570 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»