Min allra första mil..

10 jun 2014 00:27
Jag har aldrig varit någon löpare. När jag var ett benrangel till tonåring, inte ett uns av fett att bära på, så ville jag ändå inte springa mer än nödvändigt. Jag dansade, red och cyklade överallt mest hela tiden. Men springa, det var outhärdligt.

För jag skulle tro två år sedan så tjatade en kompis med mig ut för att springa. Jag ville verkligen inte, men hon var så himla glad och ville så gärna att jag hade inte hjärta att säga nej. Det tog inte mer än ett par hundra meter så hade hon dragit ifrån mig och jag trodde de 5 km aldrig skulle ta slut. Jag fick sakta av och gå flera gånger, höll på att storkna i sista backen och trodde nog att jag skulle kolivippa.

En gång blev flera gånger, och sakta men säkert så kändes det lite enklare. Och då menar jag liiiite enklare. Sen började jag springa på gymmet ibland och för ett litet tag sedan började jag springa hemma. Och dessutom före frukost.

Och i torsdags gjorde jag det. Jag bestämde mig för att springa en mil. 10km. Jag sa till mig själv att springa sakta, och fokusera på distansen istället för tiden.
Jag lugnade mig varenda gång jag ville dra på. Och tid tog det. 10,46km på 1 timme och 11 min. Men jag var så lycklig!

Imorgon ska jag nog göra om det igen. Åh, vad glad jag är!!

Kram/
Tulo

Tulo

570 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»