This ain´t my first rodeo..

23 maj 2017 13:02
Hemma i Sverige igen. Ligger på sängen i sonens rum och i lådan på golvet ligger ett gäng valpar som just nu diar deras omsorgsfullt pysslande mor. Hon tvättar dem och puffar på dem och är så himla duktig.

I helgen sprang jag Göteborgsvarvet, i princip otränad. Helt sjukt. Sprungit 2 ggr senaste månaden, totalt 11 km, men jag kom runt. Känns bra och nu är jag laddad att återigen komma igång och bli mer strukturerad med träningen.

Som vanligt så känns det som jag har två liv, helt befriade från varandra i princip. Ett liv i värmen, vid havet, med goda maten och älsklingen. Och ett liv här, med familjen, sonen, mitt hus och allt välbekant. Och grannen. Inte att förglömma. Den jävla helvetes förbannade grannen.

Igår hade de uppe hans fall i förvaltningsdomstolen. De undrar vad jag tyckte om de möjligen börjar släppa ut honom och låta honom vara i sitt hus rakt över gatan. Är det något problem möjligen? Kvarstår hotet mot mig, frågar jag. -Alltså, vi tror ju att det är mindre nu. Och enda sättet att riktigt veta, är ju att prova om du förstår? Jodå, jag förstår precis. Att de vill prova på min beskosnad. Pratade med domaren innan förhandlingen började. Han lät snäll, reko och rak. Får se vad han beslutar. Han har makten i sin hand. Inte jag.

Kärleken då? Jo, den går väldigt bra. Mannen är underbar, rolig och snäll. Omtänksam och ibland så fransk så det driver mig till vansinne. Men helt klart världens bästa. Får jag bestämma så hade jag velat fortsätta med honom resten av livet. Frågan är väl om jag borde det. Han är ju 38 ska fylla 39 och har inga barn. Jag är 46. Kanske borde jag lämna honom och låta honom få chansen att träffa någon som han kan få barn med..

Jag vet inte. Å andra sidan så kanske han inte träffar någon. Då har vi gått skilda vägar för ingenting. Sen får ju inte alla människor barn. Han var singel typ 4 år innan han träffade mig. Så det är ju inte som om han inte haft chansen att träffa andra före menar jag..

Jag vet inte. Jag bara vet att just nu är jag här och nu. Men detta är ju inte första gången jag är i relationer, som jag tror och hoppas ska hålla för alltid. Vi får se.

Kram/
Tulo

Tulo

570 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»