Sorgen efter pappa..

14 jan 2018 13:07
Så min pappa dog, och jag tänker på att han typ hela tiden. Och häromdagen när jag skulle återvända utomlands så kändes det så konstigt att han inte ringde och väckte mig, och att jag inte kunde ringa honom och säga att jag kommit fram till flygplatsen, eller landat och var framme.

Men jag gråter inte så mkt, jag kanske får några tårar lite då och då, men inte liksom riktig långvarit gråt. Och min syster trodde att det skulle komma när jag kom hem vid jul, men nej, jag är liksom precis som jag var innan. Ledsen och saknar, men ja, där är jag på nått sätt.

Problemet är väl att jag nästan får dåligt samvete för att jag inte är som min syster, som gråter hysteriskt och verkligen är så knäckt och jag är ju liksom som jag är.
Och jag tror att alla trodde att vi skulle vara tvärtom.

Men någonstans är jag så himla tacksam över att jag haft den pappan jag haft, att jag fick ha honom tills jag fyllt 46 och att vi haft en sån relation som vi haft under alla år. Han har varit världens bästa pappa.

Och med tanke på att jag känner människor som inte fick ha sina pappor alls länge och det fick ju jag.. Så vad mer kan man ha önskat? Såklart hade jag velat att han fick bli 95 men nu blev det ju inte så..

Men han är med mig varje dag, och vi fick säga hejdå och hur mkt vi älskade varandra och det bär jag med mig.

Kram!
/Tulo

Tulo

569 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»