Newsflash..

27 maj 2019 23:34
Folk dör, faktum är att vi ska alla dö. De flesta av oss vet inte när, bara att det ska ske, någongång. Oavsett vad man tycker om saken, om man är rädd för det, eller om man kanske ser det som en befrielse så kan det ju i alla fall inte komma som en jäkla överraskning att det en gång ska bli så.

Jag hoppas verkligen att jag slipper vara med om att begrava mitt barn, mitt allt. Jag ser mkt hellre att han begraver mig. Och sen får han gärna sörja lite, sådär lite lagom. Men sen får han banne mig vara så god att rycka upp sig igen. Och det har jag sagt till honom också, redan när han var ganska liten gjorde jag det klart för honom. Att vara ledsen ett tag det är helt normalt, men sen ska du ta tag i ditt liv och göra allt vad du kan för att vara lycklig och njuta av livet. Gör banne mig ingen karriär av att sörja mig, har jag sagt.

Hur man kan som 50+ och lägga fler år på att lipa och vara helt jäkla uppäten av sorg över att man förlorat en förälder som fick leva ett långt och till stora delar väldigt lyckligt liv det begriper jag inte. Skillnad hade väl varit om man blev av med sina föräldrar som riktigt ung.. men 50+.. Hallå, det är väl helt fantastiskt att få ha sina föräldrar så länge, håll käften och var lite tacksam istället.

Pappa har snart varit död i två år. Han fattas mig varenda dag. Jag tänker på honom massor, MASSOR, av gånger varje dag. Inte alltid "åh, underbara pappa" tankar utan ibland "om du vore här hade jag skällt ut dig efter noter -efter- att jag sagt hur glad jag var att se dig, men sen hade jag banne mig skällt ut dig för allt du ställt till med" såna tankar har jag med. Men på det stora hela, typ 90/10 så är det glada, kärleksfulla och bra tankar jag har om pappa.

Och jag lovade honom två saker när han låg på sin dödsbädd. Jag lovade att 1. Jag skulle inte bråka med hans sambo. (Det har jag hållt och inte sagt ett ont ord till henne, eller nekat henne några prylar hon velat ha). 2. Att jag skulle vara ok, att jag skulle sakna honom varje dag, men att jag skulle vara ok och att han inte skulle behöva oroa sig för mig. -Det är bra, sa pappa. Och detta har jag också hållt så långt jag har själv haft möjlighet att påverka det.

Jag är glad att jag fick ha pappa i 46 år. GLAD!!

PUNKT!!ˆ

Kram
/Tulo

Tulo

569 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»