Ibland..

19 jan 2020 20:14
Det kan vara att jag ser nått på tv, som denna gången, eller hör nått på radion eller är med om något live. Men då påminns jag om den där känslan när all kraft rann ur kroppen och jag blev sådär rädd så jag inte kunde röra mig, kunde inte skrika eller ens trycka på mitt överfallslarm.

Jag minns att jag innan denna gången tänkt, när jag läste saker i tidningen om människor som blivit attackerade, våldtagna eller mördade -varför gjorde de inget? Varför sprang de inte? Kämpade emot.. Men jag visste sen, varför.

För det går inte. Allt blir som förlamat. Du har ingen kraft, kroppen blir bara stum. Så konstigt. En overklig känsla som är fruktansvärt obehaglig.

Jaja, jag såg en grej på CNN denna gången som drog upp det. En kvinna som blivit sexuellt utnyttjad och hon blev förvånad varför hon plötsligt bara inte kunde göra nått, inget motstånd, inte skrika, inte säga ifrån.

Tack och lov så gick det inte så illa för mig. För mig var det när min stalkers bror kom rusande ut, mot mig, på vår lilla väg hemma och skulle hämnas för att hans bror blivit häktad. När han var sådär kanske 15 meter ifrån mig stannade han plötsligt, och vände och sprang in på gården och i fickan hade jag mitt överfallslarm som var kopplat till polisen, som jag på de kanske 100 meterna han sprungit mot mig, jag inte ens tagit fram. För det gick inte.

Hoppas jag inte kommer i en sån situation igen utan de enda minnena jag behöver ha av den känslan är när någon annan beskriver den på tv.

Kram
/Tulo

Tulo

569 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»