1 feb 2010 av rrib
Ensam hemma ikväll. Surfade runt och insåg att den värld som jag del av för länge sen, ja för en evighets sen, fortfarande finns kvar. Jag var aldrig bra på att skriva, ibland försökte jag men det blev mest fånigt.

Jag känner igen många av namnen, både här på andra liknande sidor. Undra om det kommit fler dagboks-sidor, eller är det dessa som fortfarande gäller? Detta är verkligen inte min värld längre. Tänk så livet förändras. En gång i tiden var alla min vänner här, på denna sida.

Hur blev det så här egentligen? Det bara kom, och slog mig, att jag är lycklig. Jag har en sambo som älskar mig. Jag älskar honom. Han har fått mig att inse att jag kan så mycket mer än vad jag tror.

Den enda nageln i ögat just nu är mitt jobb. Efter två års vikarierande på olika arbetsplatser fick jag äntligen en tillsvidare tjänst. Har varit där i tre månader. Vet inte om jag trivs, det känns inte hundra. Jag tycker det är väldigt struligt där. Många sjukskrivna som går ut över oss övrig personal. Det är jobbigt och jag vet inte hur länge jag orkar med det. Kanske blir det bättre, men dyker det upp ett likvärdigt arbete inom pendlingsavstånd kommer jag med all säkerhet att söka. Jag tror inte man ska vara kvar på en arbetsplats man inte trivs på.

Idag promenerade jag ner på stan, strålande sol, massvis med snö och tolv minusgrader.