lingula

Sjuk sommar

17 jun 2013 11:02
Okej om det var en engångsföreteelse, eller åtminstone hände sällan. Folk ligger i halva dygn, personalen blir beordrad till övertid trots en lång arbetsdag och det finns inga avdelningsplatser, till slut rings grannlandstingen, kan patienten få läggas in hos er? Ni har läst det förut, jag har läst det förut, och det gör det så mycket värre. Det är ingen engångsföreteelse. Igen och igen kommer jag och andra som jag gå i korridorerna på akutmottagningen, inte våga se någon i ögonen, rädd att någon ska fråga något.
-När får pappa komma till avdelning?
(När det finns någon som kan ta emot honom. Det finns ingen. Vi, nån, måste lösa det först.)
-Hon har ju så ont!
(Jag vet. Jag ser det. Jag måste fråga min bakjour, smärtstillande är potentiellt farligt, men bakjouren står och akutopererar.)
-När kommer det någon?
(Jag vet inte, det kom just in en trafikolycka, en patient är på väg in i chock pga blodförgiftning, jag försökte just ge läkemedelsordinatoner till en sköterska som hade panik i blicken och du är ju, som tur är, inte döende.)

Gråten bakom ögonen. Sju patienter, tio patienter, som inte fått träffa en läkare än. Mitt pass är 16 timmar långt, jag jobbar över 1, 5 timme till klockan 02.00 men när jag går är det ändå fem patienter som inte har fått träffa någon än. Nattarbete är olämpligt när man är gravid, tänker jag, men patienterna tittar på mig med ledsenögon. Dom vill inte heller vara där.