15 feb 2010 av Lyssna
Herregud. Herregud! Det är allt jag har att säga. Det här med DM tar liksom aldrig slut. Natten mot lördag fick jag samla alla mina styrkor till att säga NEJ, vi ska inte ligga med varandra. Det var det absolut svåraste och kanske dummaste, men även smartaste jag någonsin har gjort.

Hela våren har varit som ett enda stort förspel. Faktiskt. Så mycket tafs hit och dit, så många sexuella anspelningar, så oerhört mycket mys i en säng som inte egentligen är till för oss. Och i lördags då, efter alldeles för mycket vin och för mycket kramar på en kall balkong gick vi hit efter festen. För att sova. Det gick inte så bra att sova. På något vis är det hemskt lätt att bli medveten om sin egen kropp när den vidrörs av någon annans hud. Skäggstubb på axeln, varm andedräkt mot halsen. JA, ni kan det där! Ni vet hur det brukar gå till.

Och då, när det gick upp för mig att om jag vänder på mig, så jag ligger ansikte mot ansikte med denna människa, istället för i en klassisk sked, så kommer vi med all säkerhet att kyssas och efter det kommer vi med ännu större säkerhet att ligga med varandra.

När den insikten drabbade mig försökte jag på alla sätt och vis bara bortse från det. Somna ifrån känslan av att ligga väldigt nära någon som man verkligen vill ha. Det gick tills min puls skenade och munnen blev torr, och då gick det liksom inte längre att låtsas som ingenting eftersom jag till slut glömde bort att andas. Dessutom märkte jag ju på mer än ett sätt att han inte var helt opåverkad av situationen..

Fan, det här blir som en risig porrnovell. Det är inte tanken. Men jag blir så jäääävla trött.

Vi kysstes såklart. En hel del. Tills jag drog mig undan och började gråta. INTE för att jag var ledsen, nej nej, och inte för att jag är kär i honom och på något vis tänkte att det var en fyllegrej. Nej, jag grät för att jag blev så jävla trött på att jag gör saker så sjukt svåra för mig själv. Då med hans läppar mot mina tänkte jag bara på hur det skulle kännas dagen efter och jag gjorde allt till ett stort monster istället för att bara go with the flow. När jag började gråta slutade han naturligtvis pussa på mig, bad om ursäkt och strök mig över ryggen. Och då kunde jag liksom inte säga SKIT I ATT JAG GRÅTER, vi ligger med varandra i alla fall! Det går ju inte. Det hade blivit helt skevt. I den stunden gav jag mig själv en mental käftsmäll.

Efter några timmar somnade vi. Utan att ha legat med varandra. Däremot tätt omslingrade. Att säga nej till att ligga var sjukt svårt men också smart och dumt och puckat och asbra gjort på en och samma gång.

Det är så extremt sorgligt att vi inte är kära i varandra han och jag. Vi har så fantastiskt roligt och vi älskar varandra, men inte tillräckligt eller inte på rätt sätt. Hur sjukt det än låter. Att våra fem år i samma stad lider mot sitt slut skrämmer skiten både ur honom och mig. Herregud. Vilken soppa.

Igår vaknade vi kring tio, och fortsatte myset. Vi kramades och tittade på Landet för längesedan i sängen, tills det var dags för mig att träffa Gnagaren och dags för DM att åka och repa.

Nu kan jag dessvärre inte tänka på annat än på att hångla upp honom nästa gång vi ses. Såklart. Jävla skit.