Lås inne ivern i dig
8 mar 2010 20:16
Jag gjorde nånting som fick fördämningar att ge vika. Det är lustigt, det var en alldeles liten sak, ett spontant känsloutbrott bara, jag trodde att jag var safe. Jag trodde jag var out of the woods, tryggfotad på en förvisso hal men ändå alldeles uppenbart framkomlig stig.
Och så tappade jag fotfästet. Gled nedför en isig slänt jag inte ens sett stunden innan, plötsligt har jag träd överallt omkring mig igen.
Jamen det är ingen fara, jag har huvet på skaft och hjärtat i bröstet, det reder sig. Det är bara eftermiddagen som glidit förbi i ett tankspritt stirrande när känslor och minnen forsat runt i kroppen och skapat oreda.
* * *
Det är fina dagar nu, så mycket av det fina. Lördagen som slog alla rekord i en sån där dag som börjar på ett givet ställe men som tar sig egna vägar därifrån, spontana kringelikrokar runt en solig stad och vänfniss och golvsittande och kattkel och söta affärer jag annars sällan går till, som dessutom ibland har den goda smaken att spela Kent.
Drömmar, fantasier och småprat, måsar högt uppe och gapskratt åt blåhimlen. Bensträckare.
Söndag morgon började också tidigt, frukost hemma hos en annan vän med nybakt bröd och annat fint, två koppar kaffe och en stunds proppmätt halvliggande i sängen under konstant prat, ibland känns det som att vi hamnar i så tunga spår tillsammans att man känner sig urvriden efteråt men det är en fin vridnad.
Och så idag, att få sova så länge man alls vill, låta kroppen vilavila, inga bestämda planer alls för hela dagen.
Jag hade räknat med att inte orka nåt, kanske ligga i soffan och titta på Totoro och sticka lite, men inget mer tillfredsställande än så.
Men så vaknade jag liksom pigg, och glad, och jag åt frukost och började lite förstrött pilla med lite grejer, och rätt vad det var var jag i full gång med att göra rent fönsterbrädor som varit dammiga kladdiga höghållare i ett år eller så, och innan jag visste ordet av hade jag dessutom skrubbat badrumsskåpet och delar av väggarna och taket.
Nöjd med min insats åkte jag till stan och träffade ytterligare en vän, vi åt soppa och tårtbuffé och tittade på fnissframkallande t-shirtar och jag hittade en ny svart kjol som är kort och inte sitter alldeles för löst som den förra jag har. Den sitter snarare ganska tajt, om man säger så.
Och genom alla de här dagarna har jag känt mig liksom okej. Kunnat släppa alla inre fängelsen, varit med i stunden och delat mig och min uppmärksamhet med vännerna jag träffat.
Jag tycker om den jag varit nu. Det är en bra jag.
Dessutom satt jag häromkvällen och kollade upp Markus Krunegårds gamla band Laakso på spotify, och konstaterade att inte bara har de gjort en massa låtar på finska, de har dessutom gjort en låt om en av mina absoluta favoriter: Juice Leskinen, Finlands okrönta nationalskald, det finska språkets fyndigaste och finaste vrängare och en rock- och fyllgubbe utan dess like, fast på ett bra sätt. Liksom. Det roliga är att jag gått och tänkt på det där att Krunegård påminner om Leskinen på nåt sätt, men först när jag hörde låten insåg jag att herregud, klart han gör! Han är väl lika uppvuxen på Leskinen som jag är.
Åh.
Och det var sanslöst roligt att höra honom sjunga på finska, även om texterna var lite... uddlösa.
Nu ska jag gå och experimentera med morötter, ingefära och röda linser. Tänker soppa. Dessutom ska jag slänga ihop lite pannkakssmet, jag tror att jag får sen kvällsvisit av en nysjungen mangopanda idag, jag kan säkert övertala henne att förbarma sig över ett par pankisar.
8 mar 2010 20:16
Och så tappade jag fotfästet. Gled nedför en isig slänt jag inte ens sett stunden innan, plötsligt har jag träd överallt omkring mig igen.
Jamen det är ingen fara, jag har huvet på skaft och hjärtat i bröstet, det reder sig. Det är bara eftermiddagen som glidit förbi i ett tankspritt stirrande när känslor och minnen forsat runt i kroppen och skapat oreda.
* * *
Det är fina dagar nu, så mycket av det fina. Lördagen som slog alla rekord i en sån där dag som börjar på ett givet ställe men som tar sig egna vägar därifrån, spontana kringelikrokar runt en solig stad och vänfniss och golvsittande och kattkel och söta affärer jag annars sällan går till, som dessutom ibland har den goda smaken att spela Kent.
Drömmar, fantasier och småprat, måsar högt uppe och gapskratt åt blåhimlen. Bensträckare.
Söndag morgon började också tidigt, frukost hemma hos en annan vän med nybakt bröd och annat fint, två koppar kaffe och en stunds proppmätt halvliggande i sängen under konstant prat, ibland känns det som att vi hamnar i så tunga spår tillsammans att man känner sig urvriden efteråt men det är en fin vridnad.
Och så idag, att få sova så länge man alls vill, låta kroppen vilavila, inga bestämda planer alls för hela dagen.
Jag hade räknat med att inte orka nåt, kanske ligga i soffan och titta på Totoro och sticka lite, men inget mer tillfredsställande än så.
Men så vaknade jag liksom pigg, och glad, och jag åt frukost och började lite förstrött pilla med lite grejer, och rätt vad det var var jag i full gång med att göra rent fönsterbrädor som varit dammiga kladdiga höghållare i ett år eller så, och innan jag visste ordet av hade jag dessutom skrubbat badrumsskåpet och delar av väggarna och taket.
Nöjd med min insats åkte jag till stan och träffade ytterligare en vän, vi åt soppa och tårtbuffé och tittade på fnissframkallande t-shirtar och jag hittade en ny svart kjol som är kort och inte sitter alldeles för löst som den förra jag har. Den sitter snarare ganska tajt, om man säger så.
Och genom alla de här dagarna har jag känt mig liksom okej. Kunnat släppa alla inre fängelsen, varit med i stunden och delat mig och min uppmärksamhet med vännerna jag träffat.
Jag tycker om den jag varit nu. Det är en bra jag.
Dessutom satt jag häromkvällen och kollade upp Markus Krunegårds gamla band Laakso på spotify, och konstaterade att inte bara har de gjort en massa låtar på finska, de har dessutom gjort en låt om en av mina absoluta favoriter: Juice Leskinen, Finlands okrönta nationalskald, det finska språkets fyndigaste och finaste vrängare och en rock- och fyllgubbe utan dess like, fast på ett bra sätt. Liksom. Det roliga är att jag gått och tänkt på det där att Krunegård påminner om Leskinen på nåt sätt, men först när jag hörde låten insåg jag att herregud, klart han gör! Han är väl lika uppvuxen på Leskinen som jag är.
Åh.
Och det var sanslöst roligt att höra honom sjunga på finska, även om texterna var lite... uddlösa.
Nu ska jag gå och experimentera med morötter, ingefära och röda linser. Tänker soppa. Dessutom ska jag slänga ihop lite pannkakssmet, jag tror att jag får sen kvällsvisit av en nysjungen mangopanda idag, jag kan säkert övertala henne att förbarma sig över ett par pankisar.
Anne
333 ord
333 ord
Annes senaste Ord
» Skuggor & magi
29 jul 2010 16:52
» Adjö en smula
27 jul 2010 12:31
» To bring you pain
26 jul 2010 10:08
» Vanliga saker
25 jul 2010 11:46
» Avtänd
25 jul 2010 02:45
» Dödligt giftigt allvar
24 jul 2010 00:54
» Stolthet schmolthet
22 jul 2010 12:47
» Fail
21 jul 2010 16:23
» I do my best not to care
20 jul 2010 10:14
» Quatrefoil
18 jul 2010 13:54
» Väntat så länge på just den här dan
17 jul 2010 13:02
» Ska detta vara en schlager?
16 jul 2010 01:05
» Genombrott
14 jul 2010 12:39
» Communicado
12 jul 2010 19:56
» Förvirrad
10 jul 2010 17:39
» Arkiverat
» Skuggor & magi
29 jul 2010 16:52
» Adjö en smula
27 jul 2010 12:31
» To bring you pain
26 jul 2010 10:08
» Vanliga saker
25 jul 2010 11:46
» Avtänd
25 jul 2010 02:45
» Dödligt giftigt allvar
24 jul 2010 00:54
» Stolthet schmolthet
22 jul 2010 12:47
» Fail
21 jul 2010 16:23
» I do my best not to care
20 jul 2010 10:14
» Quatrefoil
18 jul 2010 13:54
» Väntat så länge på just den här dan
17 jul 2010 13:02
» Ska detta vara en schlager?
16 jul 2010 01:05
» Genombrott
14 jul 2010 12:39
» Communicado
12 jul 2010 19:56
» Förvirrad
10 jul 2010 17:39
» Arkiverat

