Mildvädersdag
11 mar 2010 10:17
Hur har jag missat Jakob Hellman i alla år? Lyssnandet fortsätter idag, och jag blir helt lyrisk. Ibland vill man bara sitta kvar och skratta högt där döden ser.
Annars jobbade jag sent igår igen, och tröttmosigheten från morgonen gick aldrig riktigt över så när jag kom hem igår var det nästan samma procedur som i tisdags. Förutom att jag faktiskt både fick ut linserna och borstade tänderna, för er som för protokoll därhemma.
Ibland undrar jag, jag menar, i dessa tider när folk droppar av Ord till höger och vänster, vad som skiljer mina meningslösa texter från andras dito. Varför ska jag ösa ur mig mitt halvtrista liv här, när andra tar sin tråkighet och går, håller den för sig själva? Det blir nästan värre av att jag skriver så ofta, på nåt sätt. Så oblygt och platskrävande.
Lovar ni att ni säger till när ni tröttnar?
Kanske är det bara känslan som skiljer. Jag tycker om att skriva här, det ger något slags känsla av kontinuitet och motiverar mig till nya äventyr emellanåt, även om det kanske låter konstigt. Det känns mer värt att äventyra om man kan berätta om det för världen sen... även om världen är sisådär 42 personer bakom datorskärmar. Så anledningen till att jag ska fortsätta även när andra går är nog bara att jag vill. Ett tag till, en bit till.
Nu har jag precis ätit frukost, ägg- och kaviarmackor på finskt rågbröd & en apelsin medan jag väntade på att äggen skulle koka. Jag har fått i mig min första mugg kaffe och tror att jag ska fylla på nu, jag gjorde en dubbel laddning för en gångs skull bara för att det här är en dag när jag tänker toffla och dricka kaffe och inte uträtta ett endaste spår av något vettigt om jag inte drabbas av en alldeles oemotståndlig lust.
Det är skönt, skönt, skönt att vara ledig. Fruktansvärt otroligt skönt. Ska nog inte öppna munnen på hela dagen (utom möjligtvis för att sjunga lite eller så), inte träffa någon, inte släppa in någon i mitt huvud. Bara hitta lite ro.
Till och med vädret är med mig. Det är grått och dimmigt och stillsamt, ett till intet förpliktigande väder.
Igårkväll när jag gick hem såg jag att träden börjat knoppas.
11 mar 2010 10:17
Hur har jag missat Jakob Hellman i alla år? Lyssnandet fortsätter idag, och jag blir helt lyrisk. Ibland vill man bara sitta kvar och skratta högt där döden ser.
Annars jobbade jag sent igår igen, och tröttmosigheten från morgonen gick aldrig riktigt över så när jag kom hem igår var det nästan samma procedur som i tisdags. Förutom att jag faktiskt både fick ut linserna och borstade tänderna, för er som för protokoll därhemma.
Ibland undrar jag, jag menar, i dessa tider när folk droppar av Ord till höger och vänster, vad som skiljer mina meningslösa texter från andras dito. Varför ska jag ösa ur mig mitt halvtrista liv här, när andra tar sin tråkighet och går, håller den för sig själva? Det blir nästan värre av att jag skriver så ofta, på nåt sätt. Så oblygt och platskrävande.
Lovar ni att ni säger till när ni tröttnar?
Kanske är det bara känslan som skiljer. Jag tycker om att skriva här, det ger något slags känsla av kontinuitet och motiverar mig till nya äventyr emellanåt, även om det kanske låter konstigt. Det känns mer värt att äventyra om man kan berätta om det för världen sen... även om världen är sisådär 42 personer bakom datorskärmar. Så anledningen till att jag ska fortsätta även när andra går är nog bara att jag vill. Ett tag till, en bit till.
Nu har jag precis ätit frukost, ägg- och kaviarmackor på finskt rågbröd & en apelsin medan jag väntade på att äggen skulle koka. Jag har fått i mig min första mugg kaffe och tror att jag ska fylla på nu, jag gjorde en dubbel laddning för en gångs skull bara för att det här är en dag när jag tänker toffla och dricka kaffe och inte uträtta ett endaste spår av något vettigt om jag inte drabbas av en alldeles oemotståndlig lust.
Det är skönt, skönt, skönt att vara ledig. Fruktansvärt otroligt skönt. Ska nog inte öppna munnen på hela dagen (utom möjligtvis för att sjunga lite eller så), inte träffa någon, inte släppa in någon i mitt huvud. Bara hitta lite ro.
Till och med vädret är med mig. Det är grått och dimmigt och stillsamt, ett till intet förpliktigande väder.
Igårkväll när jag gick hem såg jag att träden börjat knoppas.
Anne
333 ord
333 ord
Annes senaste Ord
» Skuggor & magi
29 jul 2010 16:52
» Adjö en smula
27 jul 2010 12:31
» To bring you pain
26 jul 2010 10:08
» Vanliga saker
25 jul 2010 11:46
» Avtänd
25 jul 2010 02:45
» Dödligt giftigt allvar
24 jul 2010 00:54
» Stolthet schmolthet
22 jul 2010 12:47
» Fail
21 jul 2010 16:23
» I do my best not to care
20 jul 2010 10:14
» Quatrefoil
18 jul 2010 13:54
» Väntat så länge på just den här dan
17 jul 2010 13:02
» Ska detta vara en schlager?
16 jul 2010 01:05
» Genombrott
14 jul 2010 12:39
» Communicado
12 jul 2010 19:56
» Förvirrad
10 jul 2010 17:39
» Arkiverat
» Skuggor & magi
29 jul 2010 16:52
» Adjö en smula
27 jul 2010 12:31
» To bring you pain
26 jul 2010 10:08
» Vanliga saker
25 jul 2010 11:46
» Avtänd
25 jul 2010 02:45
» Dödligt giftigt allvar
24 jul 2010 00:54
» Stolthet schmolthet
22 jul 2010 12:47
» Fail
21 jul 2010 16:23
» I do my best not to care
20 jul 2010 10:14
» Quatrefoil
18 jul 2010 13:54
» Väntat så länge på just den här dan
17 jul 2010 13:02
» Ska detta vara en schlager?
16 jul 2010 01:05
» Genombrott
14 jul 2010 12:39
» Communicado
12 jul 2010 19:56
» Förvirrad
10 jul 2010 17:39
» Arkiverat
