ord och vänner
5 mar 2010 21:13
Så långsamt börjar vi pigga på oss, tackar som frågar, men ännu har vi ingen aptit och orken är det lite si och så med. Magen protesterar fortfarande. Målet är i alla fall att gå till jobbet på måndag, och så blir det nog. Jag funderar fortfarande starkt på att lämna Ord, främst av skälet att jag inte hinner läsa knappt ens det mina vänner skriver och ofta blir det bara skumläsning utan tid till kommentarer. Som Anne, t ex, som skriver så fint och så mycket. Om jag inte själv skrev skulle jag kanske i alla fall hinna läsa och kommentera, tänker jag? Sedan har det förstås sina fördelar att skriva här, som t ex att det är ett smidigt kommunikationssätt. Och så gillar jag att skriva. Men jag har varit lite oengagerad på sistone, även om jag tänkt texter har jag aldrig skrivit dem, och ofta har också mina läsare (av helt rimliga skäl) varit oengagerade. Jag tänker att om jag slutar så behöver det inte heller betyda för alltid, jag kan återkomma om jag är arbetslös och skrivsugen framåt sommaren eller så :D Mitt Ordarkiv är i alla fall sparat nu, men skulle vilja spara det ännu mer. Bränna på skiva, också. Och skriva ut, när skrivaren fungerar. (Jag är arkivarie. In paper I trust.) Som sagt, kanske bättre att lämna, för att sedan återkomma med mer motivation en annan dag. Och jag finns förstås på min blogg, om än den är mer ytlig.
Jag tänker på det där med vänskap, på farmors bonad med texten:
"Många vänner det är ingen;
En kan vara allt"
Och att det är så sant, men att många vänner också kan vara guld. Jag har många guldvänner. Och ofta känner jag att jag inte finns tillräckligt mycket för dem, en del av dem, men sedan landar jag i att alla vänskaper ser olika ut och att man inte kan vara allt för alla.
Men jag skulle vilja ge mer ibland. Och mindre ibland.
Kanske blir balansen enklare att finna om jag lämnar Ord ett tag?
Egentligen vill jag att fler av mina vänner ska bo här, det är liksom en helt annan sak att kunna träffas lite spontant och i verkligheten, men det är i de flesta fall jag själv och inte vännerna som bosatt mig långt bort. Så kan det vara. Och en av mina allra finaste vänner bor just här, eller åtminstone inne i Stockholm, och vi äter lunch tillsammans en gång i veckan, alldeles för långa luncher för vi pratar och pratar och pratar (tur vi har flex) och blir så glada. Hon är alltid så snäll och omtänksam, skickar små meddelanden när vi är hemma och kräks och undrar hur det går och hoppas vi kryar på oss. Hon stöttar och uppmuntrar när det behövs och erbjuder alltid sin hjälp på ett sådant självklart och osjälviskt sätt. En riktig glädjespridare är hon. En vän att bli glad av.
Och jag har tänkt massor av gånger att jag vill skriva om henne, men det har inte blivit av, men om jag nu ska lämna Ord så har jag i alla fall skrivit något :-)
5 mar 2010 21:13
Jag tänker på det där med vänskap, på farmors bonad med texten:
"Många vänner det är ingen;
En kan vara allt"
Och att det är så sant, men att många vänner också kan vara guld. Jag har många guldvänner. Och ofta känner jag att jag inte finns tillräckligt mycket för dem, en del av dem, men sedan landar jag i att alla vänskaper ser olika ut och att man inte kan vara allt för alla.
Men jag skulle vilja ge mer ibland. Och mindre ibland.
Kanske blir balansen enklare att finna om jag lämnar Ord ett tag?
Egentligen vill jag att fler av mina vänner ska bo här, det är liksom en helt annan sak att kunna träffas lite spontant och i verkligheten, men det är i de flesta fall jag själv och inte vännerna som bosatt mig långt bort. Så kan det vara. Och en av mina allra finaste vänner bor just här, eller åtminstone inne i Stockholm, och vi äter lunch tillsammans en gång i veckan, alldeles för långa luncher för vi pratar och pratar och pratar (tur vi har flex) och blir så glada. Hon är alltid så snäll och omtänksam, skickar små meddelanden när vi är hemma och kräks och undrar hur det går och hoppas vi kryar på oss. Hon stöttar och uppmuntrar när det behövs och erbjuder alltid sin hjälp på ett sådant självklart och osjälviskt sätt. En riktig glädjespridare är hon. En vän att bli glad av.
Och jag har tänkt massor av gånger att jag vill skriva om henne, men det har inte blivit av, men om jag nu ska lämna Ord så har jag i alla fall skrivit något :-)
astrud
1181 ord
1181 ord
astruds senaste Ord
» hipp hipp
27 jul 2010 13:04
» Musiktips till bröllopspartaj
24 jul 2010 20:52
» ingen att skicka
23 jul 2010 06:30
» Det är väldigt mycket
19 jul 2010 21:57
» Det är knappast någon nyhet
12 jul 2010 22:20
» ledig
5 jul 2010 18:10
» Sommar och sol och resten av sommaren i korthet
28 jun 2010 06:20
» upp upp inte ner
22 jun 2010 20:58
» Man ska aldrig säga aldrig,
17 jun 2010 13:24
» Men först är jag crazy snail lady
15 jun 2010 06:29
» Jag ska nog bli crazy cat lady
14 jun 2010 08:38
» De annorlunda måste alltid upp till bevis
10 jun 2010 15:23
» dramatisk hemfärd
4 jun 2010 21:08
» som går där på vägen
1 jun 2010 05:32
» Märkligt
31 maj 2010 05:23
» Arkiverat
» hipp hipp
27 jul 2010 13:04
» Musiktips till bröllopspartaj
24 jul 2010 20:52
» ingen att skicka
23 jul 2010 06:30
» Det är väldigt mycket
19 jul 2010 21:57
» Det är knappast någon nyhet
12 jul 2010 22:20
» ledig
5 jul 2010 18:10
» Sommar och sol och resten av sommaren i korthet
28 jun 2010 06:20
» upp upp inte ner
22 jun 2010 20:58
» Man ska aldrig säga aldrig,
17 jun 2010 13:24
» Men först är jag crazy snail lady
15 jun 2010 06:29
» Jag ska nog bli crazy cat lady
14 jun 2010 08:38
» De annorlunda måste alltid upp till bevis
10 jun 2010 15:23
» dramatisk hemfärd
4 jun 2010 21:08
» som går där på vägen
1 jun 2010 05:32
» Märkligt
31 maj 2010 05:23
» Arkiverat
astrud har skrivit om
Jobb kladdkakor Kläder barn och föräldrar Barn Bakning Shopping Husdjur Mat härligt
Jobb kladdkakor Kläder barn och föräldrar Barn Bakning Shopping Husdjur Mat härligt

