Med ena foten innanför
5 mar 2010 17:15
Jag har börjat träna. Tre gånger denna veckan, får se om det blir nåt mer. Jag tänker att jag skall starta med att träna lite lagom sådär. Undvika att snöa in i en manisk träningsfixering. Jag kan inte göra något lagom. Eller förresten, jag KAN göra saker lagom men det faller sig inte naturligt. Inte stänga in sig i "kan inte".
Jag mår bättre, fokuserar på livet och det fina. Fokuserar på den gyllene kärnan inuti mig, kärnan där allt och alla fina saker, händelser och människor bor. Jag tänker på kärnan och då har den ett gyllene sken. Allt är vackert och fullständigt i kärnan. Jag vill att kärnan skall täcka in hela mig. Men det är ett framsteg att ens ha hittat den. Resten kommer så småningom.
Jag har fått en betydligt högre dos av lyrican sedan 1½v tillbaks. Antingen är det medicinen som lyfter bort ångesten och får mig att se ljuset igen. Eller så är det en förändrad inställning till livet. Förmodligen en kombination. Och ljuset. Ljuset som sveper över mig när jag går ut, fastän klockan är över 17 är det ljust. Att jag alltid glömmer hur underbart det är med ljus. Lika förvånad varje år. Kanske kommer jag aldrig vänja mig vid skiftningarna i ljuset, hur min själ ställer sig i förhållande till ljuset (eller mörkret för den delen). Jag tycker inte att ljuset är bättre än mörkret, jag vet bara att det spelar roll just nu.
5 mar 2010 17:15
Jag har börjat träna. Tre gånger denna veckan, får se om det blir nåt mer. Jag tänker att jag skall starta med att träna lite lagom sådär. Undvika att snöa in i en manisk träningsfixering. Jag kan inte göra något lagom. Eller förresten, jag KAN göra saker lagom men det faller sig inte naturligt. Inte stänga in sig i "kan inte".
Jag mår bättre, fokuserar på livet och det fina. Fokuserar på den gyllene kärnan inuti mig, kärnan där allt och alla fina saker, händelser och människor bor. Jag tänker på kärnan och då har den ett gyllene sken. Allt är vackert och fullständigt i kärnan. Jag vill att kärnan skall täcka in hela mig. Men det är ett framsteg att ens ha hittat den. Resten kommer så småningom.
Jag har fått en betydligt högre dos av lyrican sedan 1½v tillbaks. Antingen är det medicinen som lyfter bort ångesten och får mig att se ljuset igen. Eller så är det en förändrad inställning till livet. Förmodligen en kombination. Och ljuset. Ljuset som sveper över mig när jag går ut, fastän klockan är över 17 är det ljust. Att jag alltid glömmer hur underbart det är med ljus. Lika förvånad varje år. Kanske kommer jag aldrig vänja mig vid skiftningarna i ljuset, hur min själ ställer sig i förhållande till ljuset (eller mörkret för den delen). Jag tycker inte att ljuset är bättre än mörkret, jag vet bara att det spelar roll just nu.
Aurora
671 ord
671 ord
Auroras senaste Ord
» Upphittad!
29 jul 2010 13:50
» Förlust av pälskling
28 jul 2010 15:50
» Stort liv
25 jul 2010 13:57
» PMS
16 jul 2010 13:29
» Ont om tid
7 jul 2010 22:48
» Efterskalv
30 jun 2010 19:57
» Ångestens fula ansikte
22 jun 2010 20:18
» Gränsland
18 jun 2010 18:13
» Viktväktarna
13 jun 2010 16:24
» Självhat
10 jun 2010 14:09
» Place your bets
4 jun 2010 22:16
» Galentid
30 maj 2010 20:04
» Brev till en vän i det förflutna.
27 maj 2010 00:21
» det inre
21 maj 2010 15:04
» Sjukhussärken
16 maj 2010 21:29
» Arkiverat
» Upphittad!
29 jul 2010 13:50
» Förlust av pälskling
28 jul 2010 15:50
» Stort liv
25 jul 2010 13:57
» PMS
16 jul 2010 13:29
» Ont om tid
7 jul 2010 22:48
» Efterskalv
30 jun 2010 19:57
» Ångestens fula ansikte
22 jun 2010 20:18
» Gränsland
18 jun 2010 18:13
» Viktväktarna
13 jun 2010 16:24
» Självhat
10 jun 2010 14:09
» Place your bets
4 jun 2010 22:16
» Galentid
30 maj 2010 20:04
» Brev till en vän i det förflutna.
27 maj 2010 00:21
» det inre
21 maj 2010 15:04
» Sjukhussärken
16 maj 2010 21:29
» Arkiverat
