misan

allvarligt; september?!

2 sep 2009 23:16

Det här blev visst sommaren jag inte badade i något sorts naturligt vatten en endaste gång. Skandal! Det värsta är att det känns som om jag har missat hela sommaren; sol och bad, grillfester, uteserveringar - jag vet inte vad jag har sysslat med de senaste månaderna. Men jag är också skitdålig på att fånga dagen, jag vet (och det har ju sina förklaringar).

Men alltså, jag vet inte om det är framsteg eller, öh, baksteg att jag inte går sönder lite inuti när jag tänker på all tid (allt liv!) jag slösar bort på typ ingenting. Det är ju bra att jag inte känner att jag går sönder förstås, men tänk om jag typ har janserat, slutat kämpa? Det skulle vara katastrof!

Jag tror i och för sig att det (sommaren) indirekt kan handla ganska mycket om att träffa människor och att vara självklar, och jag <b>kan inte</b> tänka på att jag inte är självklar i så stor utsträckning som jag skulle vilja, för då skulle jag absolut gå sönder. Och så min bild av sommaren med sol och fint väder; inför varje sommar glömmer jag visst bort att jag bor i Sverige och att den där sommaren jag fantiserar om bara är ett förrädiskt barndomsminne.

Sedan tror jag kanske att jag lägger lite för mycket i mina förväntningar på sommaren, typ Lycka, så det är nog inte så konstigt att det känns som om jag har missat sommaren (lyckan) då...