Kärleksautodidakt

5 jul 2008 11:49
Det är varmt igen, underbart härligt stekvarmt slappvarmt kravlöshetsvarmt. Jag är så fri nu, så stinn av frihetshelium så att det är nästan så jag svävar iväg och försvinner.

Ikväll ska vi ut och dansa, jag och musketöserna. Det är hett och dant och kroppen har starka åsikter om vad för slags dans den föredrar, men mitt fokus är trots detta å det bestämdaste inställt på att dansa med töserna och ha roligt; det roliga som jag förväntar mig är kompisskoj, röra på kroppen-skoj, vara lite rund under fötterna-skoj. OM det skulle hända att det blir lite pirr och lite annat skoj så vore det ju... skoj, men det är inget jag förväntar mig eller ens behöver.

Slut på besvärjelsen.

Annars pirrar det åt alla möjliga håll just nu. Det kommer in främlingar och halvbekanta på jobbet som ger mig långa blickar och leenden, och jag svarar med ögonbryn och leenden eller kanske till och med en mer eller mindre klädsam rodnad och ett intensivt stirrande åt andra hållet. Feeling mighty hot, helt enkelt.

Sen att några av de här långblickande leendena får det att pirra till mer än lovligt i kistan (um, eller får hela kistan att vända sig ut och in i kramp för att sedan gå i baklås...)(fast gudskepris inte bokstavligt talat), det är mest jobbigt för jag vet inte vad man gör åt sånt. En vän är expert på att bara stega fram och räcka över sitt telefonnummer i sådana situationer; jag svimmar nästan vid blotta tanken.

Ändå är det kanske sånt man måste lära sig. Eller så får jag väl sitta där på mitt glasberg och vänta på att lämplig karl ska komma stegande och räcka fram sitt, och det har hänt c:a en gång på 28 år.

Så det är kanske ändå sånt man måste lära sig.

Det här med att ta kontakt med folk är mer än lovligt krångligt, fortfarande. Jag klarar det rätt så bra i renodlade kompissituationer numera, men så fort det är lite pirr inblandat, och i mitt slampiga fall är det oftast det om det rör sig om karlar, så går jag alldeles i baklås.

Yes, well. Man kan inte lära sig att simma på torran land, I guess.

* * *

Det är en strålande förmiddag, och jag ska dricka ur mitt kaffe och ta mig en dusch innan jag smiter iväg in till stan för en snabb shoppingrunda innan töserna dyker in på middag.

Någon gång under dagen ska jag dessutom ringa om en lägenhet som jag fått erbjudande om.

Det står inte alldeles still just nu.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»