Söndag i dimma

11 nov 2012 11:06
Söndag morgon. Hej. Kaffet intill mig på skrivbordet, en vacker man i min säng, kofta över axlarna. Världen utanför insvept i söndagstjocka, dimslöjorna yr omkring med tillfälliga vindpustar för att sen sänka sig igen.

Av nån anledning tänker jag på Fröken Olssons café inne i stan när det är sånt här väder, på långsam caféfrukost tillsammans med andra lågmälda kaffetörstande själar med prasslande morgontidningar. Tyvärr är Fröken Olssons ett typexempel på ett sånt där ställe som är bättre i teorin än i praktiken. Lokalerna är underbara, med mosaikklädda fönsternischer och mysiga prång, läget är stämningsfullt, mitt i stan men ändå avsides på ett märkligt sätt; det är ett sånt där ställe man skulle kunna hänga på absolut jämt.

Men maten, och kaffet, är under all kritik tyvärr.

Dessutom har jag redan ätit frukost, skivat ägg med örtsalt och port salut på rågbröd med hemmagjort dugligt kaffe till.

* * *

Jag ska strax sätta mig med mina böcker en stund. Det känns fortfarande roligt, även om ett litet grupparbete lagt sordin på stämningen. Jag försöker tänka bort det, jag har i princip gjort det jag uppfattar som min del av uppgiften, men lite stressar det mig att vara utlämnad åt andras prestationer. Vem sa kontrollfreak..?

Överväger starkt att helt sonika göra restuppgifter på de övriga seminarierna, det tar så mycket energi att bara samordna folks ansträngningar och det känns som att den energin skulle vara bättre förlagd på att faktiskt plugga. Särskilt med tanke på att ambitionsnivån är någonstans i höjd med knäskålarna på många av de andra jag stött på.

Jisses, det blir bara dimmigare och dimmigare därute. Snart är det alldeles mörkt igen.

Iallafall, vi avslutar dagens haranger med en rolig nyhet från universitetsvärlden! Minns ni mitt PM som jag slet med för några veckor sedan, det jag satt med i 18 timmar och sen var överraskande nöjd med?

Jag blev så nedslagen av seminariet efteråt att jag nog inte ens skrev nåt om det, inte för att någon dissade min bebis precis utan snarare tvärt om; av de två andra som var med på det hade hen som skulle opponera på mitt PM inte förstått att hen skulle det, och därmed inte förberett nånting, inte ens det minimum på en fråga som vi skulle förbereda på även det PM vi inte opponerade på; och hen vars PM jag lagt ner några timmar på att förbereda en opponering på hade inte mer att komma med än att min inledning var för koncis. Well duh, jag har fått kapa 1000 ord för att få plats med det viktigaste. Förstår ni vad jag menar med skillnader i ambitionsnivå? Och vad ska man göra åt att nån inte fattat att hen ska förbereda en opponering, alla kan göra fel. Men det är klart jag blev besviken, över att inte få ett seriöst bemötande av en text som jag trots allt lagt ner ganska mycket engagemang i.

Iallafall så blev resultaten inrapporterade i betygssystemet i fredags... och jag fick VG! Min vackra genibebis fick sin bekräftelse till slut!

Nu har jag inte hunnit hämta ut den än, så jag vet inte vad jag fått för kommentarer, men jag har fått ett betyg! Ett bra betyg! Är inte galen och ute och cyklar med mina idéer! Så himla skönt.

Jag älskar skrivuppgifter. Till och med mer än jag hatar och får prestationsångest av dem.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»