Vidare, vidare, utan vidare

16 okt 2012 18:56
Pukor och trumpeter! Grupparbetet är färdigt. Prisad vare gud i höjden.

Nu tänker jag att jag ska angripa spisen, tillreda en delikat måltid för mig och min älskling, och sen hoppa på nästa gäng böcker. Jojjomen, imorgon är det föreläsning igen, och på torsdag, och sen är det dags att skriva PM i tre dagar och dessutom förbereda opponering på någon annans. Vasa? Ta det lugnt ett tag? Nä, vi jobbar inte så här.

På sätt och vis ser jag fram emot att få skriva precis vad jag vill, formulera vad jag tycker, istället för att försöka kanalisera en urvattnad överenskommelse i skrift. Fast det har varit ganska lärorikt att för omväxlings skull försöka skriva saker tillsammanas med andra, att låta olika sätt att uttrycka sig brytas mot -- och ibland till och med förädla -- varandra.

Och det har varit roligt att skriva mycket, trots tidspressen. Det känns tillfredsställande, på samma sätt som regelbundna mat- och sovvanor känns tillfredsställande, att producera text varje dag. Det känns som att något faller på plats i världen och solen lyser lite starkare, även de där dagarna när jag är övertygad om att alla hatar mig och jag aldrig någonsin kommer få en ny vän igen.

Men så är det. Jag känner absolut inte att jag passar in, nånstans. Jag skulle vilja vara en sån där härlig person som kan prata med alla och inte sitter i ett mörkt moln och känner sig utanför, någon som klarar av att hålla en konversation utan att vänta på att den andra personen ska tröttna och gå därifrån. Någon som klarar av att hålla en konversation utan att se sig över axeln efter nån roligare att prata med.

Menäsch. Det bli bra. Nu ska jag ta tag i den där maten, så jag hinner plugga lite.

Coolt att ha föreläsningar imorrn, det var länge sen.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»