Note to self:

22 okt 2012 22:07
Jag vill aldrig mer göra det här. Jag vill aldrig mer sitta med andan i halsen och hafsa ihop referenser kvällen innan en jävla text ska vara inlämnad. Jag är inte en nattsuddare, jag gillar min dygnsrytm, och vad mer är så avskyr jag att vara tvungen att prioritera bort yogapass för att släcka bränder. Jag vet att jag tänker det varje gång, och jag vet inte varför det är så svårt att få styr på det, men jag måste ta mig samman och skaffa lite framförhållning.

Yo, Anne! Använd första dagen på en skrivuppgift som om det var den sista. "Sen" räknas inte. "Sen" vill jag göra andra saker. Dammit!

Jag har svurit prestationsångest hela dagen och D klappar mig på huvudet, säger "såja såja allt kommer bli bra" (fast jag fick instruera honom i att det var det han skulle säga, han var så upptagen med att skratta (igenkännande!) åt mig att han inte förstod det själv) och matar mig med pizza.

För några timmar sen var jag övertygad om att jag inte skulle få ihop någon förbannad seminarieuppgift. Nu börjar jag långsamt gå med på att det kanske blir en, fast den kommer bli skit och de andra barnen kommer skratta åt mig. Jag önskar jag kunde sparka av mig den där inre bedömaren och bara göra det jag ska istället för att stampa omkring i lägenheten och svära åt min egen oduglighet.

Måste det vara såhär? Måste minsta skitgrej värkas fram som nåt jävla guldägg?

Nej. Jag tänker komma till rätta med det här beteendet, om det så är det sista jag gör.

Dammit.

Slut på meddelandet.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»