Oops, I did it again?

5 okt 2008 00:19
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag tampas fortfarande med det här att jag blir så förälskad i nya människor. Jag vet att jag alltid har varit sådan här, jag har träffat på folk som bara får mig att bli eld och lågor, men jag har aldrig riktigt lärt mig att hantera det.

De där åren med mitt ex stängde jag nog av det för det mesta. Jag umgicks ju knappt med någon då, och framförallt inte nya människor. Men nu när jag är mig själv igen känns det som att jag har en massa utveckling att ta igen, och bland annat då med avseende på hur jag ska hantera det här med att jag blir så intensivt förtjust i folk jag precis träffat.

Det är ju inte som att det *bara* är killar. Jag blir fascinerad av och förtjust i tjejer också. Det är bara det att det med killar dyker upp aspekter som liksom aldrig blir en issue med tjejer...

Och allt det här bara för att säga att jag har träffat nån som ger mig fjärilar i magen igen. Eller inte just fjärilar och inte just i magen; snarare kramp i fotsulorna, samma slags svindelkramp som när jag sitter på vännens tak och ser ut över staden.

Men jag börjar lära mig. Försöker att inte låta det ta för stor plats, och att agera genast och inte låta det gå och bli en grej. Så jag har spottat iväg ett litet casual mail och så kanske han nappar och då kan vi umgås och annars ses vi en annan gång. Så nu går jag iväg från det här och släpper det. Och ska inte alls tänka på vad som egentligen hände i hans kök när jag för en gångs skull var såpass tankad att jag faktiskt uppriktigt talat inte vet om han bodde på bottenvåningen eller om vi åkte hiss när vi kom hem till honom.

Alltså jag vet ju att det inte Hände nåt, men jag har förvirrande minnesbilder av att det var nåt på väg. Att han tittade på mig medan jag hade en själfull konversation med hans katt, att han kom fram till mig och föste undan håret från mitt ansikte.

Samtidigt vet jag inte. Jag kanske drömde, eller hallucinerade, eller kanske sitter jag här och efterkonstruerar.

Som sagt så har jag släppt det nu, och tänker inte alls på det över huvud taget. Alls.

Men om man får önska så vore det trevligt om det funkade att lära känna honom lite iallafall.

Så jag känner att jag kommer nån vart.

* * *

Men nu till de nyheter som jag vet att alla kommit hit för:

Flytten gick bra!

Jag och några vänner hyrde en flyttbil, och jag var en komplett flake och hade inte packat en enda pinal (se ovan re: full som en anka; natten innan flytten var det, for those of you keeping track at home). Så vi packade och bar och äventyrade i en jättestor bil (och jag är så imponerad av sötvännen som körde toksäkert trots att hon knappt sett en bil på flera år och var skitnervös) och bar lite till, och nu är större delen av mina tillhörigheter någonstans på Hisingen, medan jag själv och min dator tillbringar ytterligare några nätter i Kortedala.

Lägenheten är fin, fast jag tror att jag måste måla om (gula tapeter känns av någon anledning inte jättejag), och jag är fantamig lite kär i området också. Och det är intressant att gå omkring där, där jag knappt hittar till mataffären, och veta att Här Bor Jag.

Jag menar, det är ju en sak att inte hitta när man är iväg nånstans på resa; man lär sig litegrann och sen åker man hem igen. Men nu är jag hemma, fast jag vet knappt vad det är jag har ikring mig. Det är ovant. Och intressant. Jag gillar det. :)

Japp. Lite random thoughts på kvällskvisten bara. Jag vet inte riktigt när jag hinner uppdatera igen, har ju naturligtvis inget internet hemma än, men jag ska försöka se till att inte åka ut iallafall.

Och så ser jag fram emot onsdag! :D

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»