Om vatten och så

9 okt 2008 23:46
Jag tjuvsurfar på grannens internet och tänkte bara passa på och skriva ett par rader medan jag kan.

Ska sova snart, imorgon bär det av till Dublin och det ser jag mycket fram emot.

Lägenhetsfixet framskrider, dock inte jättesnabbt. Jag har varit social varje kväll, gjort resan in till stan framåt eftermiddagen och tillbaka igen mitt i natten. Jag lär mig att inte trilla i älven, eller vad man ska säga. Än så länge har jag inte ens varit i närheten.

Plaska har jag däremot fått göra. I tisdags eftermiddag sådär slog det mig att jag inte ätit på hela dagen, varpå jag drog igång brödrosten och vattenkokaren (earl grey med mjölk... mmmmm...) vilket naturligtvis resulterade i att proppen gick. Ojdå.

Aja, tänkte jag, jag har inga säkringar hemma, och närmsta affär som har sånt är den nere på torget där exet jobbar... så jag kanske skulle ta en dusch innan jag går ner. Inte för att jag är så himla brydd om vad han tycker, längre, men man vill ju inte framstå som en hopplös lodare just. Sagt och gjort, jag ställer mig i badkaret och tvättar håret... och när jag sköljt ur schampot inser jag att badrumsgolvet förvandlats till en sjö. Det var alltså vatten en bit upp på tröskeln. (Ja, jag är väldigt uppmärksam på mina omgivningar när jag tvättar håret. Tyst nu.)

Eftersom jag är lite dumt optimistisk tänkte jag att jamen, jag stänger av vattnet så får det sjunka undan lite och så duschar jag färdigt och fixar det här sen... men konstaterade snabbt att hastigheten varmed vattnet sjönk undan inte riktigt levde upp till mina förväntningar. I själva verket var det inte ens en tillstymmelse till vattenvirvel vid golvbrunnen.

Japp. Men med rent (och risigt, jag hann ju inte just komma igång med balsamet...) hår och ett riktigt skitigt humör fick jag moppa upp eländet istället. Tio liter vatten. (Tänk att det går åt så mycket till att bara tvätta håret! Really makes you think, huh.)

När jag kom ner till affären, så... drumroll: hade de naturligtvis inga säkringar åt mig. Ridå.

* * *

Trots missöden och långsamma fastighetsskötare (vi kommer och fixar ditt avlopp nån dag! Jag skriver det på en lapp!) så måste jag ändå säga att jag trivs. Kanske är det ytterligare en grej som bör sorteras under dum optimism, men who cares. Jag har det faktiskt rätt så bra.

Och om jag duschar med proppen i badkaret och släpper ut vattnet allt eftersom så rinner det faktiskt ner till slut. Och om jag brygger mitt te *innan* jag rostar brödet så är det inte heller några problem.

Och jag har köpt en stor bytta med spackel, som jag ska bekanta mig med i nästa vecka...

Men mest av allt ska jag åka till Dublin imorrn. Med två riktigt fina vänner.

Kan man vara annat än optimistisk då? :)

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»