Oh Happy Day

16 okt 2008 23:31
Jag sitter i mörkret på vardagsrumsgolvet, med ryggen mot (det avstängda) elementet. Jag är sådär mosvarm som man blir efter en redig promenad med påföljande dusch, lite småhungrig och med halvtorra linser men annars har jag det finfint.

Jo. För jag har duschat, och jag behövde inte ens göra det med gammalt duschvatten till knäna. Idag när jag skulle ut på byxjakt träffade jag nämligen på en karl i trappuppgången som var på väg hem till mig med diverse pryttlar. Jag småpratade med honom medan jag släppte in honom i lägenheten, frågade lite försynt om avloppet... som han inte alls hade hört talas om, men som han naturligtvis skulle fixa under dagen! Herregud, sådär kan du ju inte ha det!

Han som fixar saker är mycket trevligare än han som tar emot informationen om vad som behöver fixas.

Så när jag kom hem ikväll fanns det små överraskningar lite här och där. Ett fungerande avlopp i badrummet; ett nytt fack i kylen, istället för det gamla som låg sönderbrutet när jag flyttade in; ett nytt snöre (med fungerande fästanordning!) till badkarsproppen... Dessutom var badkaret tomt och fint, och sa jag att avloppet fungerar? Det fungerar! Jag har duschat!

Jag var liksom inställd på att vara in it for the long haul med avloppet. Utgick från att det inte skulle bli ordning på det på ett bra tag än... och nu när det är fixat så kan jag inte låta bli att bara bli så himla glad. Man uppskattar inte indoor plumbing innan man fått vara utan ett tag...

Jag pratade med en vän om det här tidigare i kväll. Hon tyckte att jag kanske borde tuffa till mig, att jag faktiskt betalar hyra och har rätt att kräva grundläggande saker som, ja, ett fungerande avlopp. I hennes värld fanns det inte ens att hon skulle nöja sig med ett "nån gång" på frågan om när avloppet skulle bli fixat.

Och jag förstår ju vad hon menar, och det är ju inte som att tanken inte har slagit mig.

Men. Det var ju ingen fara. Jag hade en provisorisk lösning, som visserligen var lite krånglig (och som är väldigt skön att slippa!) men som fungerade.

Och jag tycker att det är så skönt att jag kunde vara mig själv i det här och att det fungerade. Att jag liksom visar mig vara livsduglig, fast jag inte alltid gör allting som alla andra. Att mitt sätt också går.

Jag vet inte. Jag vill bara inte leva i en värld där enda sättet att få det man vill är att kräva och stampa och domdera. Jag vill inte behöva vara en sån person. Jag vill vara någon som frågar snällt, och som respekterar de svar hon får, och de människor som levererar svaren, och som ändå inte blir nermejad i diket.

Och jag *har* faktiskt ryggrad. Jag har bara inte så bråttom med att få demonstrera den.

För min del är det ok att vänta lite på saker och ting om det betyder att jag slipper göra våld på mig.

Jag vet inte, gör det mig lite dum på nåt sätt?

* * *

Men jag har det som sagt bra idag. Ska pilla ur linserna, och äta lite frukt, och se till att ta mig i säng. Imorgon vankas det dans framåt kvällen, det ser jag fram emot.

Och jag kan duscha hur mycket jag vill.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»