Jämn onsdag igen

13 nov 2008 02:30
Visst är det det. Och visst är klockan mitt i natten, och visst är jag stupfull, och visst ska jag sova.

Men någon slags förbannelse över universum måste jag väl häva ur mig.

För jag är bara glad över att ha träffat någon som är fin, och vill väl träffa honom mera. Och ja, förlåt, det är inte bara på ett platoniskt plan jag uppskattar honom, och jag vet att jag egentligen har slutat blanda ihop vänskap och det där som är mer.

Men det där som är mer går ju över om man kan få utveckla vänskapen mer. Och det får man ju aldrig. Och vad i helvete är det för fel på mig som vän då?

Eller som nåt över huvud taget?

Och ja, jag vet, det finns andra att umgås med. Det är ju inte så. Det finns andra saker att fokusera på.

Men hur han ser på mig. Jag kommer inte ifrån hur han ser på mig, de gånger han gör det. Den där blicken, det är som att komma hem. Och jag vill sitta med honom nånstans där ingen annan stör och bara vara. Förlåt för det, vad dumt.

Jag har ju slutat tänka sånt.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»