Pre-vacation vacation

22 jun 2009 12:52
Jag vaknade imorse och brast i gråt. En sån där riktig hulkande tårströmmande snorforsande fulgråt. Gick upp en stund senare, på toa, och blicken som föll på spegeln möttes av ett rödflammigt uppsvullet ansikte, med den fräkniga till oigenkännlighet rödsvullna näsan som kronan på verket. Gud vad jag kände mig vacker.

Jag vet inte just varför jag grät. Eller jag vet; det är han, såklart: pojken. Eller hur? Det är såhär. Det tar tid. Det kommer tillbaka, och han hjälper ju till genom att skicka nåt fyllemess då och då men annars vara oåtkomlig. Sen måste man vara där med sopkvasten igen, sopa upp skärvor, blåsa bort porslinsdamm, torka bort tårarna, och så går det över lite mer och så är det nästan bra tills nästa gång.

Hans meddelande på midsommarafton var kort och ganska meningslöst och jag visste när jag svarade att det skulle stanna vid det. Och insikten om att det är så det fungerar fick mina axlar att kännas som bly; jag vet ju hur man gör, man sätter den ena foten framför den andra och förr eller senare går det lättare, men det är tungt.

Whatever.

* * *

Men jag har haft jordens skönaste helg. Midsommarafton åkte jag hem till systern efter jobbet, mumsade på färskpotatis, sill, kladdkaka och jordgubbar. Pratade massor, tittade lite på tv, och däckade gott och väl innan tolv.

Midsommardagens förmiddag tillbringade jag mestadels i systerns bäddsoffa, med småprat och datorfix och förmiddagsfilm på tv, och i köket med kalasfrukost och resterna av kladdkakan. När jag väl tog mig hemåt igen gick jag här och pysslade och plockade, åt middag och drack kvällskaffe. <3

Igår vaknde jag tidigt & lusläste tidningen till frukosten. Sen hade jag lovat att åka och hälsa på en kompis som nyligen flyttat, så förmiddagen tillbringade jag i ett jättesött radhusområde på en mjuk och gosig gräsmatta med en massa prat, god mat och mestadels solsken.

Fascineras av differentieringen mellan vänner, kompisar och bekanta. Hur välviljan mellan oss inte går att ta miste på, och att vi kan prata om nästan vad som helst, men hur det ändå inte riktigt räcker för att göra oss riktigt nära. Ganska skönt, egentligen. Att man kan tycka om folk och få det att fungera utan att behöva knyta dem till sig fullständigt, alltid.

Begav mig därifrån vid fem, traskade tvärs genom Änggårdsbergen och ut i botaniska på andra sidan. Njöt av blomsterprakten medan jag svepte förbi och lovade mig själv, för vilken gång i ordningen vet jag inte säkert, att jag måste se till att komma dit mera i sommar. Stod still vid grinden till lökträdgården och stirrade på skogen av torra överblommade stjälkar som sköt fram där. En rysning, en föraning om hösten och sen bar det av igen.

I botaniska fluffar fortfarande popplarna, fast de är klara i resten av stan. Det är nåt med poppelfluff, det ser så drömskt ut där det far fram genom luften, och på marken hade det samlat sig i grästuvor och vrår och såg ut som äggsamlingar från en mycket märklig fluffig groda.

Vidare ut, till Linnéplatsen genom ett Slottsskogen befolkat av glada par som får mig att le med sin klumpiga magi som de håller i luften mellan sig mot alla odds.

Mötte upp en vän på Linnégatan, efter lite matvel hamnde vi på handelsboden i Haga där vi köpte varsin rejäla låda med medelhavsdelikatesser innan vi klättrade upp på skansberget där vi satt och åt och låg i gräset och filosoferade i några timmar. Så otroligt vackert där uppe, så fridfullt och sån blå himmel ovanför. Med måsar och svalor som håller sig på svindlande flyghöjd.

Jag älskar den här stan, jag gör det.

Efter en stund i gröngräset på berget begav vi oss ner till Linné igen, till Karlsons Garage där vi satt invirade i varsin Falcon-filt och drack Guinness/cider.

Och så blev det kväll, och vi bröt upp. Följdes åt till Järntorget där vännen hoppade på en spårvagn åt sitt håll och jag promenerade hem, över Älvsborgsbron i solnedgång.

Myntate och ett långt telefonsamtal med mangopanda och sen välte jag i säng.

Det är ungefär såhär det fungerar i mitt liv. Idag är jag ledig igen, får besök av en vän senare men för tillfället ska jag städa lite och fundera ut vad vi ska äta och typ handla lite och så. Borde ta tag i målandet också, men jag har nog inte riktigt tid till det nu.

Skönt att jag har semester snart. Skönt att jag mest ska vara hemma, jag tror att det blir riktigt bra. Ska turista i min stad, åka Paddan och gå på såna där restauranger som man bara går förbi annars och vandra runt i stan utan mening & mål & bara älska den. Och. Njuta av solskenet som naturligtvis kommer fortsätta strömma över stan de närmaste fyra veckorna.

Och så måla, då.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»