Salig på sin tro

1 mar 2010 15:05
Mmm. Ledig dag, i en ovanligt städad lägenhet, ovanligt fräsch eftersom jag bara åkte hem efter jobbet igår utan att passera ölhak på vägen.

Jag har varit till ÖB en sväng, av alla ställen, köpt sånt där som man hittar där, billiga bönor mest men lite duschkräm & grejer också. Bommullsrondeller. Exciting stuff.

Kommit hem igen, ätit frukost, satt igång tvätten. Dragit igång lite Thåström.

Nu funderar jag på om jag ska hinna laga lite mat innan jag åker till stan för att träffa min syster och styvmor för lite stadshäng och middag. Skulle ju behöva få ihop lite nya matlådor, egentligen.

Jag känner mig så käck. Det är lite konstigt. Känns olikt mig att vara i farten och fixa och ha framförhållning. Eller inte olikt mig egentligen, men... en otränad sida av mig? En som inte blivit vädrad så mycket på senaste?

Åh, Thåström. Introt till Främling överallt nu, jag ryser, knottrorna springer som små troll över magen och uppför ryggen där jag sitter hopkurad i en munkjacka i soffan framför datorn. Åh, Thåström. Åh, konserter, han spelade Främling överallt på den senaste konserten, åh.

Åh livet.

Så sjukt fina saker som egentligen ryms i det, trots att det känns så trångt och smått ibland.

Jaha, kaffet kallt. Dags för ett varv till mikron.

* * *

När jag var liten och bodde i norrlands inland bland folk som knappt sett en enda människa som inte uteslutande pratade svenska, förutom möjligtvis på TV, kändes finskhet som nånting som man inte riktigt fick plats med.

Jag hade en kompis som jag lekte med ibland och en gång skulle vi tapetsera mitt rum med hästaffischer. Jag hade ett gäng som jag fått med de finska hästtidningar jag ständigt tjatade till mig nämligen. Jag var iväg nånstans en sväng medan vi höll på, på toa eller nåt, och när jag kom tillbaka stod kompisen med en sax och metodiskt klippte bort hörnen med namnen på tidningarna som planscherna kom ifrån. Fula, obegripliga namn. Bättre då med sönderklippta planscher, tyckte hon.

Jag är i ärlighetens namn inte särskilt finsk, även om ni inte kommer få höra mig erkänna det särskilt ofta. Jag menar, det är ju inte som att jag kommer till Finland och blir mottagen som en förlorad dotter, jag smälter inte just in, jag hör inte just till. Men det är en del av mig icke desto mindre, ett språk, bitar av en kultur, en värld som jag delvis har tillträde till som faktiskt är sluten för de flesta av mina vänner och bekanta.

På något sätt har det varit en väldigt separat värld, hittills. Som att ett hörn av mig är finskt, sitter under en filt i soffan och lyssnar på finsk gubbrock, dricker Lapin Kulta, läser en eller annan finsk damtidning eller nån roman, oftast själv men ibland tillsammans med LF.

Lite känns det som att jag gjort mig själv mindre än jag är, utan att ens tänka på det. Inte för att det är nåt fel på finskheten i mig, eller för att jag vill dölja den, utan för att det på nåt sätt känns oartigt att vara involverad i nåt som de flesta av mina vänner inte har en chans att förstå.

Men på senaste har den finska delen av mig hittat ut till världen. Antagligen som en konsekvens av att hela jag blivit större och öppnare. Jag gapar finska hälsningsfraser till den genomsvenska Bartendern, jag hittar en likasinnad i Markus Krunegård, jag läser en finsk blogg som alla kan förstå för bilderna är så fina. Jag lär mig att det finska är nåt jag kan ha med mig, nåt jag kan göra roliga saker med, inte bara nåt tyst hörn som jag besöker ibland när jag inte har nåt annat för mig.

Min vän ska åka till Paris om ett par veckor, helt själv, för att se att hon kan. Jag är så stolt över henne, och lite avundsjuk, och lite undrar jag om inte jag också. Om inte jag också vill utforska nåt, alldeles själv.

Nåt hörn av Finland, till exempel.

Men nu ska jag utforska duschen. Det är dags att börja göra sig klar.

Haha, och nu lyssnar jag på När muren föll, fortfarande Thåström alltså, och jag var tvungen att pausa en stund för att kolla om det verkligen var Hesa Fredrik jag hörde genom musiken eller om det bara var Thåström alltihop. Gotta love the dude. :D

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»