Bädda bädda in mig

14 jun 2010 23:02
Jag sov så länge inatt, det var skönt, jag tror jag var i säng innan tio och sov och sov och sov tills klockan var åtta. Vaknade mosig men utvilad och tänkte ingenting och sträckte mig sen efter boken som låg på golvet nedanför sängen. Som ekens rot till vatten, dikter av Knuts Skujenieks, ett urval från hela hans produktion. Jag hittade den på adlibris bokrea, aldrig hört talas om karln men jag gillade titeln så vafan.

Gillade hans senare dikter bäst.

Det är konstigt att sträckläsa dikter men det fungerar det med.

Igår läste jag Dead Until Dark av Charlaine Harris, första boken i serien som True Blood är baserad på. Jag fick den i present när jag fyllde år. Den gick åt oroväckande snabbt så igår eftermiddag sådär loggade jag in på adlibris och beställde nästföljande tre böcker i serien. Och What I Loved av Hustvedt, och nån finsk bok, och nåt mer som jag har glömt tror jag. De kommer väl framåt helgen eller så.

För att stå mig tills dess smet jag in på akademibokhandeln idag när jag var på väg hem till mangopanda för att bli bortskämd med hiskeliga mängder underbart god hemmagjord sushi. 4 för 3 är en fin grej när det handlar om pocketböcker. Jag började med den tjockaste, Vi de drunknade av Carsten Jensen. Den är lite ruskig och lite långsam att komma in i på ett bra sätt, men det kan vara jag som är trött också. Allra första början var vansinnigt rolig i vilket fall som helst.

Sammanlagt kom jag ut med 1748 sidor distraktion.

Som en sömngångare. Men det är nog bra så vitt jag kan bedöma, jag har diskat till exempel, det var länge sen sist. Dammsugit också, i lite olika omgångar. Sovrumsmattan är ren igen. Jag har bäddat sängen.

Ibland går det inte och jag tänker på ett namn och som en automat tänker jag "jag känner ingen som heter så" fast jag gör det. Jag är trasig men på ett konstigt sätt, jag är fascinerad men försöker låta bli att tänka på det, det är bättre så.

Ibland tittar jag upp ur min bok och tappar blicken nånstans i fjärran. Tänker på en hand som smyger in mellan mitt bröst och mina händer där jag ligger med dem under kudden, hopkrupen. Det är olika saker som får håret att stå på ända, just nu är det den gesten. Hur en hand smög in mellan mina.

När jag tänker på det mår jag illa och vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag förstår inte att det kan kännas såhär. Jag rycker på axlarna åt det jag inte förstår, jag kommer överens med mig själv om att det nog inte finns, det är inget att tänka på, vi läser lite till istället hur gick det för den där Laurids egentligen?

Eller vi diskar, eller bäddar sängen, eller sover tiotimmarsnätter. Hälsar på hos vänner och håller låda. Bra.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»