Skogssvalka

21 jun 2010 12:01
Man tänker så bra när man ligger på en solig klippa i skogen med myror i behån och torr ljung i håret. Det kanske inte är så bestående tankar, men det är bra tankar. Som driver vill eller vart de vill, jagar ett seglande moln, följer känslan av en myras fotsteg på huden, benar i gammalt men bara lite förstrött, allt är av lika vikt just i denna stund; krossade hjärtan, vandrande myror, soltungor på huden.

Bra tankar.

Jag jobbar sent idag, men vaknade ganska tidigt, så jag var ute och hälsade på skogen lite. Jag går inte dit särskilt ofta trots att jag har den runt knuten, fråga mig inte varför, men idag var jag där och redan när jag kände den fuktiga gröna svalkan slå emot mig som en påtagligt annan atmosfär bara ett par steg in förstod jag hur rätt det var.

Gröna nyanser och solglitter genom grenar och lövskuggors spetsmönster och blommande ängsull och slingrande kaprifol och vandrande tankar och glada gröna drömmar.

Jag vill sticka mig ett par äppelgröna benvärmare.

Och jag tänker att det är skönt att ha blivit någon som klarar av att låta en del saker vila i skugga; om allt, allt får full belysning så blir bilden platt och ointressant. Och vad mera är så frodas sådant i skuggor och halvt utanför medvetandet som skulle förtvina och dö om det träffades av solens fulla ljus.

Igår jobbade jag också sent. Efteråt åkte jag förbi hos en vän, drack myntate och åt choklad med salt och mandel och pratade om livets väsentligheter och oväsentligheter en stund.

På spårvagnen hem träffade jag på en bekant från stamstället, vi hamnar på samma spårvagnar då och då och han föreslår alltid på ett eller annat sätt att jag ska följa med hem till honom. Hittills har jag inte nappat på det, men jag kan se hur det vore trevligt att ha en vän med liknande nattliga vanor som jag och det på samma ö till på köpet.

Och nu tänker jag inte ens på snusk, ifall någon undrar. Och det tror jag inte nödvändigtvis att han gör heller.

Jag kom hem och låg i sängen och kände efter, drog lite i de där fiskelinorna som man kastar ut i livet? De känns lite lagom spända, allihop. Ingenting drar för mycket men inget är egentligen för slappt heller. Kort sagt låg jag i sängen igårkväll och kände mig rätt tillfreds.

Det gjorde mig så upprymd att jag knappt kunde somna.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»