Genombrott

14 jul 2010 12:39
Språket och landet och allting, det är som fnasig björknäver eller sotflagor, fastnar mot huden men är inte jag. Familjen också, de ligger där alldeles som en hinna på huden men det är för mycket, allting, jag förmår inte ta emot det, jag vet inte vad jag ska göra av det, det är en stor klump alldeles för mycket för att tuggas ner såhär på en gång.

Men sen. När jag slutar vara arg och sluten och vilja freda mig, när jag råkar slappna av, sitta framför tv:n och fastna i ett program om Vinterkriget och låter språket skölja över mig och förstår, för första gången kanske, åtminstone sen jag var riktigt ung och känslig, verkligen förstår att mitt andra land (eller första? Mitt rotland) faktiskt varit i krig, att det legat som en liten nöt mellan skänklarna på en stålknäcka, att alla som lever här fortfarande har egna eller återberättade erfarenheter av krig och nöd och skräck. Det är inte just kriget, det är känslan av att öppna blicken och förstå att det finns ett myller av rottrådar i det där som ser ut som likformig mylla.

Jag är som en kvist av något annat, ympad på ett nytt träd. Jag trivs bra och växer förhållandevis frisk, men det åligger mig att bilda andra äpplen än grenarna omkring mig. Och jag tror att för att kunna säga hur mina äpplen ska se ut så behöver jag veta mer om trädet jag är ett skott av.

Nej, jag kan, och vill, inte rakt av återskapa den frukt mitt moderträd bär, men inte heller kan eller vill jag reproducera frukten av min ympbärare. Det är där nånstans jag slutar vara en gren av äpple och blir något annat; en blandning av ursprung och miljö, av vita rottrådar i svart mylla och ett lövverk av fritt fladdrande citronfjärilar mot den blå himlen.

Jag känner mig så fri. Livet är stort och fullt av allt som är fantastiskt, astrakaner, discovery. Blå himlar, vindar, fjärilsvingar. Blinda rötter i svart mylla, vita trådar och tjocka rep.

Det är dags för lite mer prosaiska göromål. Ogräs, gräsmattor, trädgårdsmöbler och min syster och hennes familj är några saker som ska ha uppmärksamhet denna sista dag.

Imorgon åker jag hem.

Jag är glad att jag varit här.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»