Livslust, Inc.

10 aug 2010 00:23
Det är så fuktigt, ingenting torkar. Moppen jag använde igår eftermiddag var fortfarande fuktig imorse, handduken likaså, har kläder en gång blivit svettiga torkar de inte igen utan börjar lukta lite halvsuspekt istället.

Jag var ute i skogen imorse en sväng, och jag orkar inte jogga långsamt. Det är inte det som är roligt, inte ensam iallafall. Så jag håller så hög takt jag orkar, springer nedförsbackarna och den plana biten, och så går jag i uppförsbackarna, flämtande, med rödblossande kinder och glitter i blicken.

Så vackert ute i skogen, fuktigt också, den lilla bäcken som far omkring därinne är alldeles bräddfull och porlande, grönskan intensiv och hemlighetsfull.

Jag har varit sjuk. Kände mig febrig på torsdag kväll när jag for omkring i stan för att uträtta ett eller annat efter jobbet, och på fredag vaknade jag och hade ont i halsen och kände mig inte alls kry.

Och det var tänkt att jag skulle åka till andra sidan landet i helgen och gå på bröllop, jag hade sett fram emot det sen i maj, men jag insåg ganska snabbt att ifall jag flängde iväg skulle jag bli sjuk på riktigt, inte bara matt och halsond, och då skulle jag ändå inte orka gå. Och så skulle jag komma hem och vara sjuk i veckor, mina förkylningar brukar kunna vara ganska bitchiga som en och annan kanske kan dra sig till minnes.

Det känns så outsägligt tråkigt, att ha missat just det här bröllopet.

Samtidigt känns det lite stort och vuxet att faktiskt för en gångs skull ha lyssnat på kroppen och vilat bort eländet innan det behöver bevisa hur illa det kan bli.

Så jag ringde till jobbet på fredag och sjukanmälde mig, skickade diverse sms till folk det var meningen att jag skulle träffa därborta under helgen, och så låg jag hemma och var däckad i ett par dagar. Läste ett par böcker, tittade lite på True Blood, men mest var jag orkeslös och trött, och sov.

När jag träffade en vän igårkväll för en fika insåg jag att jag inte pratat med någon sen jag ringde jobbet på fredag morgon. Kände knappt igen min egen röst.

Men när jag vilat klart mådde jag så bra. Städade upp i röran som ackumulerats under den senaste tidens lite för späckade schema; slängde lite prylar som varit för trasiga för länge, plockade upp pinaler, dammsög. Diskade en massa muggar och skålar och matlådor, så ser mitt liv ut, och sen våttorkade jag golvet och sist av allt tog jag en rejäl dusch med grundlig hårtvätt.

Som ny.

Nu är det natt. Jag har haft en intensiv dag, och fin, och rolig, och jag har skaffat mig ett par mormorskängor. Jag har dessutom fantastiska mängder matlådor i frysen och kylen och alldeles nu ska jag ta itu med disken innan jag stupar i säng.

Men jag har den där märkliga känslan mest hela tiden. Som ett surrande i bröstet, ett leende på läpparna.

Som att vara förälskad.

Fast i livet.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»