Oh dear

Kommentarer

astrud: (30 dec 2010 23:08)
Igenkänning på flera punkter. Och när jag läste din text kom jag att tänka på en sådan där översvämningsperiod när det var jättebra och jättefint och jätteläskigt - för kan något vara så bra? - och det blev så mycket känslor, alla ihopblandade. Den dagen, eller om det var dagen efter, skrev jag den här ordtexten:
"
Det ser ut som snö, men det är körsbärsblommor som virvlar runt utanför mitt fönster. Igår, efter att Token min tagit sin kudde och gått hem, drabbades jag av för många känslor. Jag saknade honom redan när han gick genom dörren och det var tomt, fast inte den där förtvivlade tomheten man kan känna om man inte har något/någon på riktigt, utan den där tomheten som man kan känna om man är full av något bra och den man vill ösa det över går ut genom dörren. Det var en tårögd känsla, fast en sådan som blir när man svämmar över av allt bra och inte riktigt vet var man ska göra av allt det där. Jag satt på stolen och var full av känslan och tittade ut i mörkret och tänkte att det är så bra, och så märkligt. Så ringde Tok och vi saknade."
Det är sex och ett halvt år sedan, drygt.

astrud: (30 dec 2010 23:08)
MEN vad trist med alla dessa krumelurer i kommentaren :(

eMissen: (30 dec 2010 23:47)
alltså, sådär kär är inte jag :/ kan det ha med olika personligheter att göra eller borde jag skilja mig?

astrud: hade han med sig egen kudde? :D

Betty: (31 dec 2010 01:15)
Åh, jag blir alldeles rörd och glad för dig!

Emmissen: Du är kanske bara en annan sort, lite mer jordnära och inte så svärmisk som vissa av oss andra?

astrud: (31 dec 2010 16:30)
eMissen> fast det är ju knappast så NU, det där var för sex och ett halvt år sedan ;) och dessutom tror jag inte bara det har med person att göra, utan också vem man träffar, när osv. Omständigheter och så. För jag har då rakt inte känt så varje gång.

astrud: (31 dec 2010 16:30)
eMissen> jag kommer faktiskt inte ihåg det där med kudden, om jag ska vara ärlig :)

Kit: (2 jan 2011 13:43)
Det låter så uppslukande underbart. Jag vet ingen annan som kan beskriva kärlek som du. Ingen. Det är vansinnigt vad bra du skriver. <3

Anne: (5 jan 2011 21:28)
astrud: åh, fint! Trots krumelurer, heh. :) Men nervöst var ordet, nervöst fast liksom... stabilt. Strange.

eMissen: uh, jag vet inte. Du är ju gift, jag tänker mig att du har kommit på nåt om hur man gör sånthär som jag inte varit i närheten av. Jag vet inte vad jag håller på med, det kanske bara är galenskap?

Betty: Tack! Det blir jag med. :D

Kit: det är rätt underbart. :) Och tack! En större komplimang får man leta efter. <3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: