April

Kommentarer

astrud: (30 apr 2011 22:17)
men så får du ju inte skriva, jag som precis bestämt mig för att jag ska bli mycket bättre på att kommentera. nu kommer du tro att det är för att du skrev den här texten, och inte alls veta att jag bestämde mig för det tidigare i dag. muttrar. muttrar.

;-)

annars: jag känner igen det du skriver, ungefär alltihop. och medhåller. men har inte kommit längre än så själv.

nära: (1 maj 2011 08:19)
intressant detta och vi har ju också diskuterat det många gånger. jag har också den där driften att låta någon annan läsa vad jag skriver (en inte -helt- unik drift får man väl säga, med tanke på alla bloggar...) jag känner som du en viss (stor) tillfredsställelse över de där läsarsiffrorna och de eventuella kommentarerna, som jag nog inte vill vara utan.

lustigt nog funderar jag mycket när jag skriver min bok - vad har den här texten för existensberättigande? varför ska den skrivas, varför ska den läsas? - men jag tänker inte alls så när jag bloggar/ordar.

sen måste jag medge att jag är snäppet mer intresserad av att läsa de av mina vänner som skriver här/folk jag känner än helt nya - fast å andra sidan dras jag snabbt in i den som uppdaterar ofta och har något intressant att berätta. jag tycker att det är väldigt fint att vi ändå är såpass involverade i varandras liv och har nån slags relation fast en del av oss aldrig träffats. ungefär som levande böcker.

det märks också att folk bryr sig när en skribent går igenom en kris eller något bra - och kanske är det här enda platsen en del kan skriva om det som händer (som misan som ingen annanstans kunde berätta om sina fina nya tryckta ord-bok).

jag ska också försöka bli bättre på att kommentera tror jag.

sen tycker jag inte att ditt ord-skrivande ska utesluta det skönt litterära skrivandet:)

eMissen: (2 maj 2011 14:22)
jag håller med, eller hur jag ska säga. det känns som att vi är några stycken som funderar på det här nu och då, medans resten inte funderar och jag har en känsla av att jag blir omsprungen av ett nytt slags ord med andra behov än de jag kommer ihåg. inget dåligt ord, aldrig dåligt ord, men ett annat ord. jag försöker mellan varven OCKSÅ "bli bättre på att kommentera" men samtidigt så undrar jag lite vad det är som gör det så svårt? vi som kämpar på med att "bli bättre på att kommentera" kanske ska söka oss vidare, som du säger att du undrar över det där med bok osv... är det inte så mycket annat som lockar att ord inte är så viktigt som det var förr även om folk fortsätter skriva fantastiska inlägg. och tiden du ägnar åt att skriva och läsa på ord hade du ju kunnat lägga på ett bokprojekt, finns inte risken att du "slösar" tid genom att skriva på ord? vi kanske har suttit kvar för länge i en alltför trygg terapiform som vi inte längre behöver och det är saknaden av utmaningar både i vad vi läser och skriver som gör att vi hoppas att om JAG bara försökte vara lite mer som FÖRR så skulle HELA ORD vara som, eh, förr? vi försöker skaka liv i chatten, jag håller inte med om att den stog och föll med koba, och vi försöker skaka liv i kommenterandet samtidigt som engagemanget ju ändå finns där när det behövs på nåt vis från alla ordare (som när nån krisar, näras exempel), så vad är det då vi ska laga med att "bli bättre på att kommentera"? eller chatta mer? borde vi skapa en skrivargrupp för våra bokprojekt istället och låta de andra ordarna fortsätta utveckla ord åt deras ordbehov?

lejonhjärta: (2 maj 2011 18:35)
nära, underbart formulerat: "jag tycker att det är väldigt fint att vi ändå är såpass involverade i varandras liv och har nån slags relation fast en del av oss aldrig träffats. ungefär som levande böcker."

astrud: (6 maj 2011 17:19)
OT:
Jag säger TACK och är jätteglad :-) och ska svara mer sen.
Kycklingen säger: Nä. (ang broccoli) och så tittade hon på kortet och utbrast: FIPP! (=fisk). Hon är väldigt intresserad av fiskar och att fiska just nu. Vi såg en hel fisk i fiskdisken i mataffären i dag, den ville hon att vi skulle köpa och äta upp :-)

Kit: (6 maj 2011 21:36)
Jag hoppas att du hittar svaren på frågorna du har angående din Ordexistens - och hoppas att de leder till fler ord från dig. Annat skulle vara ledsamt. För mig är Ord en väldig speciell plats, eftersom den är ett av få ställen - kanske det enda stället - där jag kan skriva djupt och innerligt om sådant som pågår i mitt huvud, som jag inte vill att alla som känner mig ska koppla till just mig. Om det nu låter vettigt.

Anne: (6 maj 2011 23:05)
astrud: haha, det säger du ja, men jag vet nog att du innerst inne bara bestämmer dig för att kommentera mer på grund av min betvingande text i ämnet! ;D

astrud: (6 maj 2011 23:19)
*avslöjad*

Anne: (6 maj 2011 23:29)
nära: Jag håller helt med dig, det ena skrivandet utesluter inte det andra. Jag tror att det för mig handlar om att jag behöver göra nåt slags åtskillnad i nivåerna, jag blandar ihop ambitionerna så att jag ibland skriver väldigt personligt och blir alldeles ursinnig om folk bara kommenterar det med "fin text!" (nåja, inte ursinnig kanske, men besviken), och ibland skriver "bara" för att det ska vara tjusigt (även om det ändå kan handla om väldigt personliga saker) och känner mig fantastiskt missförstådd när folk kommenterar med kramar och sympatiyttringar.

Nu låter det som att jag är extremt kommentarskinkig märker jag... sanningen är ju, precis som du säger, att man verkligen inte vill vara utan kommentarerna ens de gånger de inte handlar om det man själv tänkt sig att texten handlade om. Det är skönt att få nåt slags bekräftelse på att folk brytt sig om att ta sig tid till att säga nåt, om det så är alldeles ovidkommande. ;)

För att återknyta till din kommentar: visst är det så att man föredrar vissa skribenter framför andra. Det är väl som med livet i övrigt, man har mer gemensamt med några av alla de man träffar, förstår varann bättre, får ut mer av varann, hur man nu vill se det. Det fina med Ord är, precis som du säger, att när det verkligen gäller så bryr vi oss ändå om varann.

Anne: (6 maj 2011 23:45)
eMissen: Jag brukar också tänka sådär, om att jag "vill bli bättre på att kommentera". Tänka ungefär, "jamen, finns det nån poäng, vill jag säga nåt så säger jag nåt och annars är det väl ingen idé att hålla på och tvinga sig själv?!" Eller som jag skrev i inlägget ovan, fundera på om jag ska skriva kvar och om vad i så fall. Men det slog mig när jag skrev den här texten att även om vi är folk som funderar på sånt här emellanåt så är det sällan vi diskuterar det desto mer; sällan vi pratar om vad Ord är för oss, vad vi vill att det ska vara, vart vi vill ta det. Vi har enmanskampanjer för att kommentera mer, men tröttnar för att ingen annan fattar att haka på... men vi har ju sällan försökt få med folk, har bara tänkt att det ska fungera om en börjar.

Visst kan det vara så att det är dags att gå vidare, jag har tänkt tanken ibland själv. Men jag tror att jag skulle bli alldeles för isolerad på nåt sätt om jag bara skrev med skönmössan på, jag tror att jag behöver den här socialskrivande grunden som Ord kan vara.

Jag tror inte att Ord per definition är ett slöseri med tid. Det kan vara det, om man som du menar låter sig bli bekväm, men det finns ju andra sätt. Man kan försöka utmana sig själv även inom dessa ramar, variera hur man skriver eller om vad eller i vilket syfte. Jag tror att en del av att försöka hålla Ord levande och viktigt för sig själv är att göra precis som vi gör nu, prata om det, vrida och vända på det, se på det kritiskt och fråga sig vad det betyder och om det är värt ansträngningen. Jag kommer nog fram till att det är det, jag tror att det jag behövde var att hålla det lite på armlängds avstånd och försöka se lite klarare istället för att bara skriva på och känna mig ältig.

Jag tycker inte att Ord behöver bli som förr. Jag tror att det nog måste förändras för att fortsätta vara intressant, precis som vi måste fortsätta förändras allihop för att orka med oss själva. Men jag menar att Ord inte måste förändras lite hur som helst, det är ju trots allt vi som skriver som avgör hur vi vill använda den här möjligheten som vi har här. Det är vi som är grejen, helt enkelt, och vi kan försöka vara en så bra grej som möjligt. :)

Anne: (6 maj 2011 23:47)
astrud igen, OT: Varsågod! :D Ser fram emot mera svar! Härlig impuls av kycklingen, tycker jag, att vilja ta hem saker och äta upp dem. XD Kram!

Anne: (6 maj 2011 23:50)
Kit: Jag blir kvar, jag trivs bra här jag med. Jag tycker om att ha en anledning att bli lite poetisk om mina vardagliga förehavanden, och jag tror att det jag behövde nog mest var att reda ut vad jag egentligen förväntar mig av Ord och hur jag vill förhålla mig till det. Det du säger låter väldigt vettigt, och jag håller med dig, och jag är vansinnigt glad att du också skriver här. :) <3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: