Holiday! Celebration!

14 maj 2011 23:46
Jag tog semester. Fast jag jobbade, det hade inte så mycket med saken att göra.

Torsdag morgon packade jag lite saker jag skulle behöva, några par rena underkläder och strumpor, nåt linne, en oläst bok. Sen vattnade jag alla blommorna, gick ut med komposten och åkte till jobbet.

Jag hade lovat att tillbringa ett par nätter hos min man, han hade saker att ordna med hemma och jag hade lite andra planer i hans ände av stan också så då sa vi så. Fast onsdag kväll gick jag omkring hemma och undrade hur sjutton jag skulle ha tid att vara borta så länge, tusen projekt på gång överallt och en stor otålighet och allmänt blähh bara. Stress och fnys och strunt. Och så jobb också, och jag visste att jag inte skulle orka få mycket gjort om jag så *var* hemma de dagarna, visste att jag mest skulle gå runt och störa mig på min orkeslöshet.

Men så kopplade jag. Om jag ändå inte kommer hinna få nåt gjort, orka få nåt gjort, vad finns det då för mening med att stressa upp sig över att man inte kommer vara hemma?

Så jag tog semester. Packade lite saker, åkte till jobbet, jobbade, slutade ganska tidigt, satte mig på spårvagnen, läste min bok och tittade då och då upp på staden som brusade förbi utanför fönstret. På torsdagen åt vi middag tillsammans, drack lite folköl och pratade om saker som vi pratat för lite om den senaste tiden. På fredagen hälsade jag på en annan vän i samma stadsdel efter jobbet, innan jag kom hem till D och tillbringade några timmar i soffan med småprat.

Jag har inte gjort så förr. Inte sagt, "okej, det finns saker som behöver göras men jag behöver inte göra dem nu genast. Jag släpper allt det här, jag tar ledigt." Det var vansinnigt skönt och avkopplande, måste jag säga, och även om jag sovit alldeles för lite (i en smal säng med en het man...) så känner jag mig på sätt och vis uppvilad.

Och nu är jag hemma igen och jag känner mig nästan lite ny, sådär som man kan göra efter en resa. Det kanske ligger nåt i det här att medvetet och avsiktligt avsätta lite tid till att bara vara ibland, istället för att bara ta slappandet som det kommer och störa sig så fort man inte orkar prestera det man tycker att man borde.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»