Hej september

Kommentarer

alein: (1 sep 2011 10:59)
jag känner igen så mycket i det du skriver men har svårt att hitta ord att ge tillbaka. Tack för att du delar med dig!

Anne: (3 sep 2011 02:06)
Tack för att du kommenterar. :)

abelle: (3 sep 2011 12:37)
jag har tänkt jättemycket på den här texten. själv är jag (som bekant?) mer tvärtom, typ tror mig kunna klara av nästan allt och ältar inte alla de misslyckanden det faktiskt blir, så det känns som jag lär mig mycket av den här texten. (hoppas du förstår mig rätt.)
och så tänker jag på att det kanske delvis beror på hur det börjar och hur det är nu. att om man är i ett sammanhang där man inte trivs, eller om man har varit mer i sådana sammanhang tidigare än man varit i bra sammanhang, så kanske det lättare blir såhär? och har man en historia av att saker gått på det stora hela rätt bra, och har löst sig, kanske man har lättare att tro att det kommer att lösa sig framöver också och att man därför vågar tro på att man kan göra vad man vill? åh, jag bara spånar och svamlar här, det är lite tydligare i min hjärna än i mina skrivna ord, men jag lyckas inte formlera mig.
<3

Anne: (13 sep 2011 20:45)
abelle: fast i min erfarenhet har saker också löst sig och gått bra, eller så ser jag det iallafall? när jag försökt göra saker och inte bara gett upp har jag förr eller senare lyckats. fast på sätt och vis håller jag med dig, jag har inte så många projekt på pluskontot som jag inte gett upp om. jag får öva mer, helt enkelt. på att inte ge upp.

lite tror jag att det kan vara en uppfostringsfråga också. jag tror att jag kommer från rätt hopplösa förutsättningar, alltså i bemärkelsen att när jag var liten var det ingen som riktigt orkade tro på nåt. min farmor särskilt, som jag trots allt beundrar på många sätt, har alltid varit expert på att kväsa alla planer med ett välriktat "men det där går ju inte förstår du väl!" ...kanske inte så konstigt att man internaliserar det efter ett tag. men det måste ju gå att skaka av sig.

<3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: