Fars-dag 11

13 nov 2011 23:22
Hårt på jobbet. Ringer pappa på hemvägen, man ska ju trots allt, och vi har ju inte pratats vid sen i somras nån gång. Han frågar nåt som han inte har med att göra och jag svarar som en svansviftande hund. Visst är det naturligt att vilja vara sina föräldrar till lags, men det är vidrigt att inte kunna sluta försöka trots att man inte lyckats på 31 år.

Blev akut påmind om att det inte alls är en märklig slump att vi inte hörs av särskilt ofta. Han ger inget, han bara tar, han tror att allt man har är hans.

Åh, stackars pappa, han är säkert trasig.

Men han kan få vara vass mot nån annan, nu är det inga farsdagar på ett tag.

Kommer hem och är arg och gömmer ansiktet i min älsklings knä och gråter några tröttargledsna tårar. Lagar middag och äter för mycket istället för att bara sova. Somnar nästan efter maten.

Två dagar till innan jag är ledig igen.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»