Thåström och hullprat

Kommentarer

kom: (17 jan 2012 09:24)
Argh, vad många tankar som ploppade upp på en gång i mitt huvud av det här ordet. Kanske blir det ett eget ord istället? Näh.

Men det där med graviditet t ex, som jag vet är känsligt både från blogghåll och från privat håll. One does not simply ask en kvinna om hon är gravid, bara genom att gå på storleken på hennes mage. Det är förolämpande och inkräktande och ja, för många är det känsligare att bli kommenterad vikt-wise än t ex för att man har snyggt sminkade ögon eller har lockat håret.

Man säger ju heller sällan "har du gått upp i vikt?" (om det inte är till en som man tror gravid kvinna), medan "oj du måste ha gått ner" förväntas vara en komplimang.

Det känsliga i att någon påpekar ens viktnedgång kanske är att man blir medveten om att även viktuppgång säkert registreras hos medmänniskorna (men inte kommenteras)?

Själv är jag vikthetsande (och smal) och jag har fått veta tidigare att det inte är shysst mot de som faktiskt har "övervikt" (vad nu det är då). Men det är min relation till min kropp och hur jag känner mig i lätthet, hur jag får plats i mina kläder, hur mycket jag orkar hänger så tätt ihop med hur jag mår att jag måste prata om det och måste hetsa om det.

Och det kan jag (tror jag) göra utan att döma, utan att inte acceptera, utan att se ner på den som inte väger som jag eller ser ut som jag eller bryr sig som jag.

Samtidigt som jag slänger mig med ordet "fet" som något slags skällsord, särskilt om mig själv?

Så att... den här kommentaren går i cirklar känns det som, men man behöver kanske inte alltid komma fram till något;) Intressant ord hur som helst!

lejonhjärta: (17 jan 2012 18:51)
viktigt ord, viktigt ämne.

och det här stycket fick mig att fnissa efter ett väldigt långt jobbpass, tack :) "För en stund trodde jag att hon menade att jag "tappat det", underförstått förståndet, och blev lite förvånad för jag hade inte ens hunnit börja förklara hur insnöad jag är."

Anne: (18 jan 2012 22:30)
Kom: Jag tror att problemet bakom alla yttringar kring vikt, vare sig det handlar om uppgång eller nedgång, bottnar i att det finns nån slags grundläggande acceptans av att det skulle vara finare att väga lite än att väga mycket. Med nästan alla andra komplimanger handlar det ju mer om vad man själv tycker; "din nästipp är den finaste i världen!" är ju inte precis en värdering som ens låtsas oberoende. Men när det kommer till vikt finns det en extremt stark känsla för rätt eller fel, verkar det som, den genomsyrar hela samhället och det går inte en dag utan att man blir <I>matad</I> med konceptet. Det handlar inte om individuell uppskattning, inte ett "vad fint du väger!" utan om att försöka placera in sig själv och varandra på en absolut skala mellan lyckad och misslyckad. Och det är just det absoluta som kryper in i värderingarna som jag tror gör folk så illa berörda; vem fan vill bli intryckt i nåt fack, allra minst baserat på nåt så ovidkommande som kroppsmassa?

Det där jag skrev om att känna sig accepterad var nog lite tillspetsat, men jag tror det ligger nåt i det jag försökte säga. Lite den gamla Gandhidängan att man måste vara den förändring man vill se i världen, typ.

Att du känner dig obekväm i din kropp när du inte tränar och är ditt starkaste jag har kanske egentligen inte med just vikten att göra, och som jag uppfattar det verkar viktfokuset snarare förta din träningsglädje helt. Det blir nåt du måste göra för att du är kass annars, inte nåt du gör för sakens egen skull.

Men som jag konstaterat nån gång tidigare, man gör saker av olika anledningar, och att vi har delvis olika drivkrafter gör kanske att jag har svårt att riktigt få överblick över hur du resonerar och mår. (Blir det här en för personlig kommentar? Borde vi prata om det här istället?)

Tack för din långa kommentar! <3

lejonhjärta: Aww! Fint att få dig att fnissa. :)

kom: (19 jan 2012 08:57)
Ja vi kanske ska fortsätta samtalet i ett mindre publikt forum;) Men njaej, viktfokus förtar ej min träningsglädje, snarare kommer ett positivt viktfokus av träningsglädje medan överätande och lathet går hand i hand.

"Vad fint du väger!" är btw en sjukt rolig komplimang egentligen :P

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: