I vredesmod

11 aug 2012 11:47
Det är några saker den senaste tiden som bara gör mig fruktansvärt, oresonligt vred. Inte ens bara arg, sådär så man vill sparka på väggar eller smälla i dörrar, utan heligt vredgad, sådär så att om jag hade en stor hammare skulle jag make like Thor och gå ut och slå den i några väl valda skallar.

En sån sak är reaktionerna på ett köttfritt way out west.

För den som till äventyrs inte vet: Way out west är en musikfestival som pågår några dagar i Slottsskogen i Göteborg. Slottsskogen är, trots sitt namn, en park i ganska nära anslutning till centrala delar av staden. Törs man åka kollektivt är det två hållplatser (eller egentligen en, beroende på hur man vill räkna) till mitten av en av de restaurangtätaste gatorna/områdena i stan, är man rädd för spårvagnar tar det väl kvarten att gå till samma ställe. Någon dag innan festivalen drog igång annonserade arrangörerna att årets upplaga kommer att vara helt köttfri, all mat som serveras till besökare, festivalarbetare och artister kommer att vara vegetarisk och det kommer inte finnas en endaste liten korvmoj som serverar annat än sojakorv. Detta som ett led i festivalens pågående miljöarbete.

Och ramaskriet som följer på detta. Folk hotar med hungerstrejk, folk klagar på att deras personliga friheter inskränks, folk klagar på att festivalen är djurrättskommunistisk propaganda och gnölar dessutom om att en festival som flyger in artister och besökare från när och fjärran minsann inte ska komma med några pekpinnar om miljövänlighet när de stackars besökarna bara vill sätta tänderna i nått som en gång suttit på ett djur!

Ska vi ta det här igen? Folk är otroligt arga för att det inte serveras kött på festivalen, när den restaurangfullproppade Linnégatan finns ett stenkast bort, och jag förstår att det kommer som en överraskning för de stackars diskriminerade köttätarna men majoriteten av dem serverar huvudsakligen kött! Det är sant! Det är till och med så att fascistoida vegetarianer som jag t.ex. har ganska svårt att hitta nåt att äta på många av ställena!

Jag blir så arg på det här att jag är på gränsen till att tappa min verbala förmåga helt. Därav drömmen om en stor hammare.

En relaterad sak som gör mig ilsken är att media ger de här kötthuvena så förbaskat mycket utrymme. Och inte för att visa vilka idioter de är heller, genom att korrigera deras självömkande vanföreställningar om gastronomisk diskriminering genom att påpeka att staden Göteborg är full av kötthak, utan genom att som GT STÄLLA SIG UTANFÖR FESTIVALOMRÅDET OCH DELA UT KÖTT! ARGGGHHHHHHH!!!! Idiotin!

Och egentligen räcker ju det här som blodtryckshöjare, men dessutom har GP haft en artikelserie om kroppsbehåring de senaste dagarna, om hur allt fler minutiöst avlägsnar vartenda hårstrå som inte sitter på huvudet för att "hår är så äckligt och ohygieniskt"!!!

Detta alltså i alla möjliga åldrar.

Jag känner mig fin när jag rakar underbenen och min personliga uppfattning om min egen kropp är att om jag har hår under armarna så fastnar svettlukten istället för att vädras bort, så jag brukar raka där också. Men det skulle aldrig falla mig in att tycka att något på min egen eller någon annans kropp är <i>äckligt</i>, och de skolsköterskor och gynekologer som obekymrat tycker att "visst är det ju skyddande med könshår men om folk vill ta bort det så är det väl inget problem vi behöver bry oss om" får mig att se rött. Hur är det inte ett problem att folk tycker att de är äckliga? Särskilt niondeklassare, som en av artiklarna handlade om? Hur är det inte ett problem att niondeklassare får lära sig att om de inte ansar sig är de äckliga?

Det här med kroppsbehåring är lite komplicerat. På sätt och vis kommer det åt mig på ett annat sätt än köttjafset. Det blir mer personligt. Dels för att jag tycker att det är motbjudande och skrämmande att folk försöker se ut som små barn i underlivet, och att det på nåt sätt skulle vara mindre <I>äckligt</I> än att några hårstrån sticker fram. Dels för att den enstaka gång jag faktiskt rakat underlivet så har det varit fruktansvärt plågsamt, och jag är så enkelspårig att jag dömer utifrån mina egna erfarenheter och antar att folk är beredda på att stå ut med vidriga plågor för att inte vara <i>äckliga</i>. Jag fick irriterade hårsäckar, underkläderna skavde på de mest otrevliga sätt, och utväxttiden var en vecka av ständigt kliande stubb innan det lugnade ner sig. Ja, och den där kliande stubben uppenbarade sig på mindre än en dag. Men framför allt minns jag att trosorna skavde och att diverse slemhinnor ägnade sig åt överproduktion för att kompensera. Jättefräscht. Inte äckligt alls.

Men jag blir också arg för att folk inte har tid att lyssna. Inte har tid att ikatta sina kroppar och njuta av vilka sinnrika konstruktioner som finns; könshår som skyddar ömtåliga slemhinnor, till exempel. De är så upptagna med att springa runt enligt de senaste reglerna för hur man ska vara att de inte hinner se det som är, inte tar chansen att se bortom det allra hetsigaste, inte lyfter blicken och spanar efter något större.

Jag är en jävla hippie och jag sörjer att inte fler är som jag. Jag skäms inte för min buske, jag slutade raka bikinilinjen för nåt år sen när jag insåg att jag faktiskt inte bryr mig och gör nån annan det så har de fan i mig sig själva att skylla som glor på den till att börja med. Jag tycker till och med att det är lite sådär sjuttitalsgladporrfräscht, om jag ska vara ärlig. En mänsklig sexualitetsmarkör, till skillnad från den massproducerade plastsexualitet man tydligen ska eftersträva.

Jag är glad att jag har min 60-talist att ligga med, för i dagens läge skulle jag väl vara körd på marknaden med de här bisarra värderingarna jag bär på.

Och det är kanske det som är skillnaden; för vreden över köttgnället är ren och helig, den handlar om helt andra saker än mig personligen. Men vreden över könshårets öde är så färgad av rädsla; rädslan för att vara hopplöst ensam och utanför, bedömd som äcklig och ohygienisk av resten av världen. Och rädslan för att finnas i en värld där folk är så ängsliga att de inte väljer det som känns bäst utan det som passar in bäst.

...och jag vet, många av kalhyggena menar att de gör det för sin egen skull, för att det är skönare. Jaha, visst säger jag. To each their own. Men jag tror dem inte. Jag försöker inte förbjuda det, men jag tror det är lite som självskadebeteenden i övrigt. Man tycker att det är bra när man gör det men frågan är om man inte snarare behöver hjälp än att folk rycker på axlarna och låter en hållas.

Det här är vad jag <I>tycker</I>. Jag är ganska benägen att tro att jag säkert har fel, men jag kan inte <i>känna</i> att det är fel, och därför kan jag inte bara ändra mig.

Det är en sjuk värld vi lever i, och en av sjukdomsyttringarna är babysläta kön på vuxna människor. En annan är att man anser det vara en katastrof att behöva färdas några hundra meter för att få tag i den mat man föredrar.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»