Bättre nu!

26 sep 2012 18:48
Jag mår bra. Dvs, jag är fortfarande slemmig och snorig och hes med lock för öronen, men min hjärna fungerar igen och med det känns det som att min förmåga att uppskatta mig själv återuppstått. Livet blir helt klart lättare om man tycker att det där huvet man är instängd i tillhör en ganska trevlig prick.

Det var löning igår, och jag fick en smärre kalldusch när jag insåg hur lite pengar jag fick över efter att räkningarna var betalda. Nej, beslutet att försörja mig på att jobba 20% kommer på intet vis bidra till en framtid som Joakim von Anka... och det trodde jag väl aldrig heller, men nu börjar det märkas på ett väldigt konkret sätt och det känns lite deppigt.

Å andra sidan, nu när chocken lagt sig kan jag känna att ja, det är värt det. Det är värt, värt, värt. Visst, fråga mig igen om tre månader och jag kanske inte tycker likadant, men for now är skillnaden i hur jag känner inför mitt liv så enorm när jag vet att jag inte måste infinna mig i saltgruvan flera dagar i veckan att jag kommer få svårt att motivera mig till att jobba extra så som jag lite tänkt att jag kanske kunde göra.

I fredags hade vi liten framtidsföreläsning med vår studievägledare, jag vet inte om jag blev så mycket klokare på det. Jag hade hoppats på konkreta exempel på vad folk som gått utbildningen tidigare hittat på i sysselsättningsväg, men fick nöja mig med vag statistik för "samhällsvetare". Ganska stor grupp som även innefattar mitt område, förvisso, men även gaaaanska mycket annat. Mrf. Dessutom en hel del prat om osäker arbetsmarknad och projektanställningar.

Eftersom jag inte alls mådde lika bra i fredags som jag gör nu deppade jag lite över det också, över att jag inte vet vad jag kommer bli och att allt säkert kommer gå åt skogen och så kommer jag få sitta där i saltgruvan iallafall sen, trots allt mitt sprattlande. Så bortkastat.

Jag fick dock med mig lite som kändes matnyttigt också; till exempel att det för dem som läser min utbildning helt klart är en merit att ha lite juridik och/eller statistik i bagaget.

Så igår snokade jag runt på kurshemsidor, konstaterade att det brukar gå en sommarkurs i juridik på grundnivå på GU och att jag lätt bör komma in på den om antagningsstatistiken håller i sig, och så kikade jag av ren nyfikenhet på antagningsstatistiken på juristprogrammet och konstaterade att jag faktiskt hade kommit in på det, med hyfsad marginal till och med, om jag sökt, och då kände jag mig hemskt smart och nöjd med mig själv och tyckte att det här med att klara den här utbildningen som jag valt och att sen greja ett jobb, det kommer en awesome person such as myself att klara utan ansträngning.

Och jag tillåter mig, nej <I>uppmuntrar</I> det här anfallet av hybris, därför att jag så väl behöver det, och det är så skönt att tro på sig själv om så bara en liten liten stund.

Oh the awesomeness.

Nu ska jag tillägna mig lite nya insikter i Regeringsformen och stoppa i mig champinjoner tillagade på ett ännu inte fastställt men givetvis delikat sätt.

Puss.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»