Mera morgonjobb

7 okt 2012 11:52
För två timmar sen satt jag lite håglös framför min dator, bläddrade runt bland bloggar, läste nån som skrev om sina föräldrars skilsmässa och nån annan gjorde ett fint inlägg med underbara kärleksfulla foton på sig och sin kille... som hon precis gjort slut med. Jag behövde sätta igång för att hinna med dagens portion av grupparbetesförberedelserna innan det är dags att gå till jobbet, istället satt jag och svalde tårar över hur sorgligt livet är och hur få garantier det finns för att saker och ting ska fungera.

Igår när jag höll på att klä mig för att gå till jobbet vaknade D, som gått och lagt sig någon gång framåt småtimmarna. Vi pratade lite, jag berättade hur glad jag var för att jag lyckats göra det jag skulle trots att tiden var knapp, och passade på att pussas grundligt innan jag var tvungen att springa iväg till jobbet.

Jobbdagen började intensivt, men eftermiddagen och kvällen blev plågsamt lugna och jag kom på mig själv med att sakna D så det gjorde ont. De här dagarna när det känns som att jag springer från plats till plats, inte i fysisk mening kanske men fokusmässigt, lämnar inte mycket mellanrum för det där småpratet och kramandet som vi annars gärna ägnar oss åt. Det känns som att avståndet mellan oss är stort, och när jag ser framåt vet jag att det kommer dröja flera dagar innan vi hinner ägna oss åt varandra på nåt sammanhängande sätt.

Det är ju inte nåt som är fel. Vi ska inte göra slut, vi har det snarare väldigt bra tillsammans även om vi inte kan umgås så mycket just nu. Men det känns sorgligt att sakna någon så mycket som man har i sin säng och kan pussa på när man vill.

Så imorse satt jag och snyftade, och hade ont i hjärtat för alla som är sorgsna (har eventuellt pms på gång när jag räknar efter), och visste inte hur jag skulle få ihop ett godkänt bidrag till grupparbetesmötet imorgon.

Men så kände jag att det får vara som det är med allt som är sorgligt i världen, det <i>finns</i> helt enkelt ingen annan tid att göra detta på så det måste göras nu. Och så gjorde jag det. Jag gjorde lite mer research, jag förtvivlade över mängden information som finns och bristen på tid att smälta den på, och så skrev jag en så kick-ass paragraf jag kunde givet den tid och den mängd info jag hade möjlighet att lägga ner i den. Och nu har jag gjort det, och jag gav mig själv den sista halvtimmen ledigt för att jag är så awesome.

Nu ska jag gå och pussa lite på D. Han sover, men det gör inget.

Anne

600 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»